Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1855, sida 3

— ————— — — — — —— — —— Styckegods. De-ådsa råfrarnecstid är feke ännu förbi. För några veckor sedan blef trahten kring Adlienopel (i Turkiet) på ett ovanl gt sätt befriad från sju rofvare. Desse hade nemligen en gårg midt i natten bland annat inträngt till en enka och plundrat henne på 700 pjister i kontanta penningar tillika med ala hennes -my ken och dyrbarheter, samt dervid fö reburit, att de skulle hora till Voniås band, så att då enkon anmälde saken i Adrianopel, uppgaf hon denne såsom missdådaren. Yani är en bulgar. som spelar en annan Schinderhannes rol, branaskattar de rika turkarne, skänker en del af det plundrade godset åt de fattiga bönderna i byarne och beskyddar de förföljde, hvarföre han står i stor aktning hos landtfolket och på olla möjliga sätt gynnass af desamma. Man har dersöre icke ånnu, oaktadt stora efter-poningar. kunnat få fast honom. Yani kom ett par nätter der etter sul väpnad in tll enkan, gaf sitt namn tillkänna och bad henne, att hon måtte gifva honom uppgift I om hans dubbelgångares utseende. Rar han åter I-m nade henne, anmärkte hen i förbigående: ,Var vu fullkomligt lugn, y eder skall ske rättvisa, och ingen skull ännu få ostraffad vanara mut namn! — Två degar derefter äterkom Yani och gaf henne tillbaka allt. hvad hon bhisvit plundrad på, jemte hufvudena af de sju röfrarne. som hade begätt voldet. Denna handelse är icte någon saga, utan har verkligen tilldragit sig. Så tursäkrar åtminstone S6maphores korrespondent i Konstantinopel Flugerna på Krim. En korrespondent skrifver från lägret: Om vi nu en tid fått vara i fred för Ryssarnes utfall hafva vi haft att utstå ansall af en annan fiende, lika besvärlig om än icke lika farlig. Hvarje vrå är uppfylld af millioner flugor, hvilka lemna oss ingen ro dag eller natt och belägra hvarje del a ansigtet. De ligga i stuodlig jd med oss om den soda som tiukommer o-s. och nar de, såsom allud händer, slå ned på matoi en under det vi föra den til munnen. lemna de icke sn plats förr änman våldsamt bortdfver dem. For att uppsiska dem ur glas, hvori någon dryck finnes, har man behof att dragga upp dem med tre fing ar. Det enda sätter att blifva dem qvilt är att sitta i starkt drag, men detta är förenadt med många obehag. Alls försök att ut ota dem hafva slagit felt; genom rök boridrifsas de blott for några minuter och återkomma sedan så mycket hungrigare. Den enda fritiden är under natten, då odjnren sofva, men man behöfsver blott påtända ljus för att den taket betäckande svarta massan Åter skall vara i rorelse, säsom vore det middag. Värst lida de sjuka på hospitalerna, hvilkas retliga nerver dogen i ända på det odräxllgaste marteras af denna landsplåga. hvil ken man icke har hopp om att blifva qvitt förr än September regnen börja Ett löjtlet tryekfel i Lunds llu-hållnia7ss IIskaps udning anmarkes af Blekinusposten. I förstnämnde tidning her u.-ml. 2:ue särskilda gånger utlysts ett lundtkruksmåte i Engelholm. Ett förargel oärkende k har naturligtvis kommit att sättas i st. . eu b. Naolv fråga. En liten, liten flicka, som med sin mor var i byrkan och märkte att presten, under predikans fortsättande, blef allt ifrigare i sina åtbörder och högljudaare i sitt tal, vände sig slutligen till modren med denra fråga: Men, mamma lilla, hvarför bjelpa de icke den beskedliga gubben ner ur askev? En artlg general. Under anfallet mot den s. k. Gröna mamelonen var ett engelskt fruntimmer, maka till en af ossiccrarne, närvarande och ådegolade dervid mycken oforskräcktoet. Då general Peunefather varsedlef detta, gick han och afskar medeljen fiån en fellen rysk officers rock och fästade den sedan under en artig bugning på dan.eas schevl, med den smickrande komplim-men au bon ärligt gjort sig förtjent af deo. Damen är särdeles stol öfver sin medalj, som hon i bokstaslig mening erbållit på slagfältet.