Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 augusti 1855, sida 2

Rättegangsoch Polissaker. En af dagarne stod inför polisens dombord en åkaredräng eller pojke 8. Andersson, tilltalad för det han und r körning med ved den 25 sistl. Juli på eftermiddagen, vid en mellan honom och en artillerist Johansson uppkommen ordvexling på lilla Torget, med ett vedtråd tilldelade nämnde Johansson, då denne vånde sig om, ett så våldsamt slag för ena örat att Johansson, som sått kåkbenet deraf bräckt, måst för låkarevård vistas på art. sjukhuset i fjorton dagars tid Andersson, som ryligen utkommit från håktet, efter alt ha undergått 12 dagars sangelse vid vatten och b.öd för slagsmål, dömdes för förstnämnde förbrytelse, hvilken han icke kunde förneka och som dessutom styrktes af vittnen, att böta 14 rdr bko eller att undergå 9 dagars ny vattenkur i stadshåktet. Den 8 dennes eller marknadsdagen vid tretiden på eftermiddagen hade poliskon tapeln n:o 18 J. Engquist på Köpmansgatan for tylleri anhallit en bonde, som uppförd i vaktn, uppgifvit sig heta Jonas Guddesson och vara från garden Tores Svandanl i Tanums socken, till stöd tor hvilken upagift ban åderopade handi. J. W Bratt vid Drottninggatan, af hvilken manmn sade sig vara känd, som också befanns grundadt, ty nar E gqvist insann sig med Guddesson dos hr Bratt, vitsordade denne riatigheten af mannens uppgifter. Tiföje häraf blef Guddesson lösgifven, sT dan han biifvit kallied att infinna sig i poliskammaren pålöljande dag, för at ansvara tör sylleriet. Vit poli-förnöret uppgaf Guddesson, som bestred angit elsen, att när han vid berörde tillfalle i sällskap med en blind, kommit gå nde på Köpmansgatan, hade denne tillsagt honom att tala något oogre an förut på det han riktigt) matte förstå honom, hvilken önskan Guddesson villfarit, men i detsamma hade konstapeln En-zqvist tagit honom på axeln, hvarvid han under-ättat Gundessoa om att denne vore rusig och derför skulle till vakten. Förvånad häröfver, belst hav icke kände sig drucken, hade Guldessoa. som blott var vid godt humör, svarat, att om det tilläts nonom skulle han med sin gang visa alt han icke vore full, hvarull Engqvist samtyckte, då några herrar, som under tiden tillkommit, uppmanat Eor qvist att icke förvägra Guddesson denas begäran. Enar ingen af de närvarande, måhända uwm Eugqvist, härvid kunnat siana att Guddesson var rusig, hade nämnde herrar tillsagt Ergqvist att nan borde lOS2if-a Gu saesson. men det oakaadt hade han af Eogqvist blif it upptörd i vakten, der han uppgifvit sitt uamu och hemvi-t, hvarefter han på egen begäran installdes hos handlanden J. W. Bratt, sem vitsordade riktigheten af hans uppgifter om namn och bemvist hvarefter Guddesson äterfick sin frihet. Konstapel Eogqvisis förklaring var, att han vid ifrågavarande blisalle bemärkt Guldesson komma raglande, på Köpmansgatan, hvarvid han ingåätt på enkan Thuvoholms krog, men ef-er en stunds förlopp derifrån blifvit utskuffad, då han älvenledes under raglande tagit vägen åt bron tll hvadan Engqvist ansett sig böra efterhöra hvem han var, hvilket han likväl icke kunnat få reda på. enär ban icke förstatt hvad Guddesson pratat Af sådan anledning hade Enaqvist, som funoi. mannen ankommen af starka drycker, tagit honom med sig tll vakten, på det att han skulle stanna der tills ruset försvunnit. Då emellertid några herrar, som dt alsolji från torget, Iåstått att karlen icke varit drucken, hvaden de yrkat hans frigifvande, men den på vakt varande konstapeln på fråga härom, yttrat. att han liksom Eukqvwist, ryckte att mannan var rusig, hade Eneqvist icke medgifvat detta förr än han inhemtat karlens namn och hemvist, hvilket han dessutom icke kunnat utröna of honom sj If utan af handlanden Bratt vid Drottninggatan då Engqvist på Guddessons begäran ait åtsö jue bonom, bvarefter Guddesson straxt kom på fr fot. — gedan icke miudre än nio viunen på ed blifvit bör