romerska hosfvet. Enligt Augsbuer allgem. Zeitung är cirkulärets husvudinnekäll följande: Spanska regeringen fäster uppmärksamheten derpå, att romerska stolen på ett obilligt sätt ställt ekonomiska och administrativa frågor i samband med religiösa. Spanien har aldrig förnärmat katholska kyrkans läror och dogmer, det är stolt öfver att kallas katolskt och tillbakavisar derför högtidligt de beskyllningar, som från Rom slungats mot detsamma. Spanska regeringen anser romerska hofvets åtgöranden desto tadelvärdare, som de vidtagits under en tidpunkt, då Spanien är inveckladt i inre strider, och derför blott kunna tjena till att öka tvedrägten och oenigheten. Stiriden rörer egentligen andra grundlags-paragrafen af den konstitution, som Cortes i enlighet med de bestående lagarnes alla former antagit, hvilken visserligen ålägger spanska nationen att understödja och beskydda katholska religionen och presterskapet, men tillika förklarar, att ingen Spanior eller främling må forsoljas för sina religionsåsigter, såvida han 4j låter dem framträda i offentliga, mot katholska religionen stridande handlingar. Spanska regeringen påminner om inqvisitionsdomstolarnes blodiga tyranni i sordna tider; det ar i ändamål att förekomma förnyandet af dylikt barbari och göra en nödvändig koncession åt bildningens och fördragsamhetens fordringar, som man antog denna grundlagsbestammelse, hvilken förösrigt alldeles icke strider mot det med romerska stolen afslutade konkordatet, men öfverensstämmer med den från 1843 bestående strafflagen, enligt hvilken endast ofsentliga, mot katholska kyrkan siendtliga religionshandlingar äro straflbara. I cirkuläaret heter det vidare, att de af Cortes stistade lagarne rörande personers öfvergång till klosterlifvet hafva ingenting att göra med katholska kyrkans läror och dogmer; endast de kloster, hvars innevånare sysselsätta sig med solkandervisning och sjukvård, omnämnas i konkordatet, och inträde i sådane står enhvar fritt, hvaremot regeringen bestämdt förklarar, att den ej vill tåla antalet af munkar förökas, som ej lesva för annat än ,religiösa betraktelser. Regeringen förklarar rentut, att den för sin räkning tager i anspråk den förut åt biskopparne lemnade rättigheten att utnämna onyttige, sysslolöse, åt köttets dödande sig egnande andlige, en åtgärd, som ingalunda är irreligiös. Vidare bevisas utförligt i cirkuläret, att den af Cortes antagna lagen om kyrkogodsens försäljning och de häraf inflytande summornas förvandling i fasta räntor är så långt ifrån att vara stridande mot konkordatet, att den tvertom öfverensstämmer med dess 55 artikel, som anbefaller denna åtgärd, ehuru presterskapet försummat verkställa den. För öfrigt låter spanska regeringen förstå, att hvarken den eller romerska stolen är berättigad att i händelse af olika åsigter tolka konkorda tets paragrafer: det tillhör Spaniens lagstiftande församling och ingen annan. — Cirkuläret slutar med följande ord: -Skulle romerska stolen fortfarande visa sig så olyckligt blind för sanna förhållandet och den helige Petri efterträdare derigenom sälla sig till en nations fiender, hvilken ständigt sökt sin ära uti att kallas kristen och rättroende, skall hennes spanska majestats regering med oböjlig fasthet och stränghet mot fiender veta förena den aktning man är skyldig kyrkans gemensamme fader, hurudana hans ätrgöranden än må vara. GREKLAND. Konung Otto har lätit underrätta sin krigsminister Kalergis, att denne ej vidare får visa sig i kungliga palatset. Anledningen härtill skall vara ett bref, som Kalergis låtit offentliggöra i Marseillertidningen Nouvelliste, i hvilket han bittert beklagar sig öfver den ryssväniiga kamarilla, som omgifver konungen, och öfver de chikaner denne vid hofvet tillställt mot Kalergis.