sullt bref, har jag andtligen vågat mig ut med språket. Måtte Gud röra hans hjerta och gora honom stämd till vår fördel! Intet skulle då fattas i vår lycka. Om hans svar ej skulle utfalla efter vår önskan, skall jag ej lemna något oförsökt för att öfvertala honom. Jag återvänder icke till Rom innan denna sak är afsjord. Intill dess detta sker, lider jag obesbrligt — ovissheten de dir mig; beklaga mis.Rouquette bultade på dörren. — De fem minuterna äro längesedan förbi! — Ännu en sekund, min van! Jag har lika brådtom som ni. Han fortfor: — Nu är ögonblicket inne, min kära Tolla, att fördubbla våra böner och sätta allt vårt hopp till Gud. Om det är Hans vilja att vi skola blifva lyckliga, så skall han nog röra min onkels hjerta. Låtom oss vända våra tankar till den Heliga Jungfrun, som så gerna tröstar de bedröfvade — hvem vet om hon ej gör något för oss? Jag bönsaller icke blott hos den Helige Joseph, såsom Du anbelallt mig, utan äfven alla de öfriga helgonn i paradiset. Jag skulle önska att det funnes annu fler, på det jag kunde hafva ännu fler fö: respråkare hos den evige Domaren. Vi måste sätta hela vår tillit till Forsynen, och hoppas. Jog älskar Dig. Lello.