Styckegods. Åter ett vad. För några år sedan — jag tror det var 51 — hade en utländsk journal att berätta om ett visst vad, som af ett sållskap herrar hölls med 4 damer, att de ej skulle kunna spela 4 robertar whist uuder fullkomlig tystnad. Den omtalade ock buru segersikt damerna gingo ur denna strid, men tillade. att tre af dem efter partiets slut svimmade af ansträngning . . . dumt prat, naturligtvist Samma journal berättar emedlertid nn, att ett vad i liknande syfte försienått, med den skillnad, att det nu var damer, som höllo vad med fyra herrar, hvilka under det de spelade fyra robertar whist skulle afnålla sig: 1:o från att svärja. och 2:o dricka punsch. — Nåväl! mean satte sig och började. Den första roberten gick alldeles förträffligt; möjliga misstag ursäktades och förbigingos, hvaremot herrarne rätt tappert roade sig åt den ob servationskår, som damerna på något afstånd från bordet bildat, och skämtande öfver den aromatiskt doftande punschen, som i blixtrande kristaller myste emot de spelande, tyckte sig ingen ef d m ännu kän na någon inflytelse af dess förföriska åsyn. Andra roberten var också snart slutad . .. man talade helt beskedligt om såternak, men skrattade och skämtade så mycket mera, under det korten utdelades till den tredje. Denna tredje var, liksom de föregående, lyckligt och val ,afspelad ... men nu började det blisva likasom en smula brist på infall och qvickbeter af ny och lätt natur och ,fåterna behandlades med stymmelse till stränghet. Damerna utvexlade betydelsefulla blickar — sorgsna hos de få, som trodde vadet vara förloradt, men satiriska och fulla af löje hos de slere, som ännu hoppades, som trodde sig bättre känna Evas söner. Emedlertid börjar roberten n:o 4. Likasom på iyst öfverenskommelse draga sig damerna så småningom undon och föra ett tyst samtal, mera med blickar och gester, än med ora.. roberten fortgår och redan markerar man 9, då hastigt ew högt utrop bryter tystnaden. — IIa! rasande illa! ... hvarför besvarar bror inte inviten? — Kunde ej ... satt så illa ... — Satt illa? Skall jag läsa opp spelen för dig? ... Stormkort . . . upplagd slam! ... Fördömme, att inte ögona följa med ... Medspelarea vill försvara sig . . . ordverlingen till tar . .. de två motspelande lägga sig medlande emellan, men gjuta blott olja på elden. Under tiden hafva damerna annoterat minst ett dussin eder, af finare och gröfre qvalnc. Nu stiga de två fredsmäklarve upp. De hade misslyckats i ord. Det återstod, tyckte de bestämdt, att försöka med handling. Kristallerua glimmade ... punschen doftade.... strupen . . . 181! Berge herrarne fattade ifrigt hvar sitt glas. Den ene talade, den andre ,instämde. Der föllo ord om sörsoniag — om lechargiska sloder . . . arälet var qvafdt . . . mäklarne hade lyckats. Orden flödade allt ymnigare. Det var utan tvifvel ett språk ,från hjerta ull bjertas ... Alltnog: inom några minuter fördes fyra rågade glas till lika många par vidöppna läppar. Ett klingande skratt återkallade herrarne till besinning. Glasen sänktes ... men: försent, ty nektarn hade — allting annat. men ej dunstat bort. Journalen tilläsger. att ,Evas söner försent ångrade sin dubbla förbrytelse, hvstjemte den uppmaanr de resp. tidniogsredaktioner, som publicerat berättelsen om det första vadet, att benäg t forbigå denua om det andra.