Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1855, sida 1

sten smickrade henne i sina artiklar, sous-chefen protegerade henne i ministeriet; målaren var sysselsatt med att portrattera henne för expositionen; asessorn, som ej var rik, bade likväl så välmående föräldrar, att han någon gång emellanåt kunde stå till tjenst med några louisdorer. och vaudevilleförfattaren var nära sardig med en tre-aktskomedi, som skulle ställa hennes soretraden i den briljantaste dager. I första akten var hon bondflicka och visade sin nätta vext: i andra akten var hon markisinna och visade sin vackra hals, i den tredje fick man tillfälle att beundra hennes ovanliga härvext. Cornelia var lika uppmärksam mot dem alla, och Lello hörde för sörsta gången i sitt lif ett äkta parisiskt samtal, fullt af lif och pikanteri, kryddadt af anekdoter och nyheter för dagen samt skandalösa historier, öfver hvilka ingen förargade sig. Han hade så när tappat näsa och mund öfver dessa qvickhet-jagares ifver, och förstod. nu för första gången hvad hans onkel nämnt om förförelserna i Paris. Han lofvade också sig sjelf att han ej skulle återvända till Rom innan han souperat i ett dylikt muntert sällskap. Tillsalle härtill skulle snart erbjuda sig. Tvenne dagar derpå inviterade fru Sarrazin, som från okänd person fitt sig tillsändt ett skåp med spegelglas, hela sällskapet till sig. Sous-chesen skickade en