Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1855, sida 2

(lassadtHos Red. begäres plats för följande: Svenska Tidningen meddelade för någon tid sedan, att i Frankrike hade 221 personer i olika delar af landet erhållit guldmedalj såsom belöning för nitisk verksamhet under den svåra kolerafarsoten nästlidet år. Bland dem räknades en hertig, 2 grefvar o. s. v. samt 5 polistjenstemän, 126 läkare, 31 sjuksköterskor m. sl. hvarjemte 34 läkare blifvit utnämnda till Riddare af Hederslegionen. Svenska tidningen anmärker, att i Sverge utkom år 1834 en förordning, som tillkännagaf att K. M. beslutat tilldelandet af medaljer till dem, som utmärkt sig för nitisk verksamhet under farsotens härjande, men af obekanta skäl inställdes åtgärden. — Ehuruväl ins. tror, att de, som med fara för eget lif visat en ädel verksamhet till motarbetande af kolerafarsoten, minst tänkte på en yttre belöning, utan varit och äro nöjda med den, som medvetandet af väl uppfyllda pligter förmår åstadkomma, anser dock ins. lika med Sv. T., att ännu många Wasa-ordens-dekorationer med all rättvisa och befogenhet — sedan numera denna orden utdelas såsom bevis på konungens välbehag, öfver ådagalagd förtjenst, äfven i annat afseende, än hvad lordens-statuterna föreskrifva — kunde och borde hitta vägen till åtskilliga under kolerafarsoten de förlidna åren mycket verksamma personer, hvilka ännu icke fått någon offentlig utmärkelse. Men om — hvilket dock ej synes vara fallet — man icke vill göra riddare-registret i Statskalendern så vidlyftigt som ett lexicon, så frågas: om ej staten kan hafva råd att skänka bort några tiotal af guldmedaljer? Ins. tror sig veta t. ex. flera personer, blott inom detta samhälle, som i detta afseende bordt, ja långt före detta, ihågkommas för deras både själsoch kroppsmarterande arbete under åren 1834, 1850 1853, då de outtröttligt verkade till lidande medmenniskors väl. Här är ej platsen att nu upptaga deras namn, men man bör hoppas att de äro i vederbörandes minne. Bättre sent än aldrig; och om än, såsom ins. nämnt, han hoppas de sjelfve äro belåtne med den belöning de redan äga i ett godt medvetande, kan det dock aldrig skada att staten och kommunen erkänna det goda de verkat. P—n.