Article Image
Utrikes Nyheter. Medan Hannovers folk petitionerar och protesterar mot den handling af våld och godtycke, för hvilken dess konstitutionela statsskick blef ett offer, sträfvar den reaktionära regeringen i nämnda land att så småningom återföra allt derstädes till hvad det var före året 1848. Oaktadt ministerens försäkringar, att de efter 1848 införde reformerna i lagskipningen, kommunalväsendet o. s. v. ej komma att upphafvas, torde det likväl ej dröja länge, innan försök skola göras att med de nya kamrarnes bistånd tillintetgöra äfven dessa frukter af Marsrörelsen. Att regeringen hyser sådane planer betviflar ingen, ty dess skötebarn ridderskapet skulle eljest ej draga någon större fördel af statskuppen. Det liberala partiet har få utsigter att kunna rädda det lilla, som återstår af friheten; dess förhoppningar hvila hufvudsakligen på utgången af de val, som snart skola ega rum enligt den oktrojerade författningen, och i hvilka det ämnar deltaga, i trots af alla de inskränkningar, den gamla nu åter gällande vallagen medförer till det reaktionära partiets förmån. Segra de liberale ickedestomindre i valstriden, blir deras seger desto mer betydelsefull. För närvarande är landets uppmärksamhet hufvudsakligen rigtad på dess domstolars och skattekollegiets hållning i frågan; domstolarne skola nemligen undersöka, huruvida förordningen af den 1:ste Augusti, genom hvilken författningen af år 1840 återinfördes, är fri från formfel, eller ej, och skattekollegiet är enligt en ännu gällande föreskrift förpligtadt, att om det finner förordningen af d. I Augusti konstitutionsvidrig, inlemna till konungen en protest mot densamma och i nödfall påkalla tyska förbundsdagens beskydd för den upphäfda författningen. Detta sednare vore emellertid att vilja sätta bocken till trädgårdsmästare, såsom ordspråket lyder. Sardinska regeringen har anbefallt polismyndigheterna tillse, att presterna ej uppläsa den påsliga bannlysningsbullan i kyrkorna. Franska och engelska sändebuden i Neapel hafva gjort detta lands regering allvarsamma föreställningar med anledning af dess öppet ådagalagda sympatier för Ryssland. Det är besynnerligt nog, att Neapels regering, som lord Russell rätteligen kallat en skamflåck för det 19 århundradet, vågar intaga en dylik ställning gentemot vestmakterna, medan jorden darrar under dess egna fötter, och folkets rättmätiga raseri mot bastonadstyrelsen hvarje ögonblick är färdigt att gilva sig luft i en revolution. Såsom man torde erinra sig, har neapolitanska styrelsen förbjudit spannmålsutförseln från dess stater, oaktadt skörden såväl 1853 som 1855 varit ovanligt vacker och förbudet således ej kunnat rättfärdigas genom sörvandningen, att landets egna behof krasde det. Ändamålet med åtgärden var att beröfva vestmakterna ett af de medel, genom hvilka de lättast kunde proviantera sina trupper på Krim. Emellertid voro åtskilliga slags bakverk känt RE XXX XR XXXL — AS TT a KT

20 augusti 1855, sida 1

Thumbnail