bref är värdt många millioner. Ni skall bli lika rik som er bror. — Nu vill jag, min käre Rouquette, invänta min onkels svar i Paris. Jag har tråkigt i London, ty jag förstår icke ens skyltarne på butikerna, och jag finner Engelsmännen alldeles icke höslige. Lello hade lika litet förstått uppfatta Engelsmännens utmärkta höflighet, som att läsa butikskylten. — Och jag. svarade Rouquette, jag är mycket villig att solja med er till Paris. Er bror ar ännu i smekmånaden, och han ser ned på hela menniskoslagtet som om han sjelf bodde i månan. Han kan lika väl undvara mig som en åkerhöna kan undvara ett böss-skott. Låt oss resa till Paris och der fortsätta våra franska lektioner. Den åttonde Juli inlogerade de sig för andra gången i hotel Meurice. För att vara mera ogenerad bortlade Rouquette monsignoretiteln och kallade sig på sina visitkort grefven af Rouquette. Lello, hvilken lika litet varit i stånd att värdera den engelska kokkonsten som allt det öfriga, var hjertans glad öfver att återfinna de goda dinerna i hotellet, och de delikata frukosterna i caf de Paris. Han gick hvarje afton på spektaklet för att lära språket, och Rouquette beklagade blott att han ej