Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1855, sida 3

— Flere af våra läsare torde ännu erinra sig det ohyggliga mord som föröfvades natten till den 26 Juni 1853 på allmänna vägen i Majorna, då modellsnickaren å Lindholmens mekaniska verkstad A. G. Sundquist på det rysligaste sätt blef skuren med knif, så att han påföljande morgon afled på Sabhlgrenska sjukbuset, dit han genast efter våldet blifvit ossörd. För detta grofva brott häktades och tilltalades förre slagteregesällen, dåverande bordellvärden C. J. Brattberg och instrumentmakaregesällen C. F. Pihl. Ehuru båI da inför domstolen förnekade mordgerningen, hvilade ; dock starka misstankar på Brattberg att vara den sannskyldige, hvilket också tycktes fullt bekräfta sig, då Satvedahls häradsrätt förklarade Brattberg skyldig till dråpet å Suodquist och härför dömde honom att mi sta lifvet genom halshuggning, hvaremot Pihl i brist af bevisning icke kunde åt saken fällas. Såsom vonligt underställdes detta utslag Götha hofrätt, som på af Brattberg anförde skäl, återförvisade målet till ny ronsakning vid häradsrätten. Sedan tillfölje hä af undersökning ånyo blifvit anställd, fenn samma rätt hvarken Brattberg eller Pihl förvunna till brottet, utan öfverlemnades saken beträffande Brattberg åt framtiden, då den uppenbar varda kan, men Pihl, liksom förra gången, ansågs i brist af bevisning icke kunna åt saken fällas. Öfverlemnadt till Götha hofrätts pröfning, bar detta utslag den 3 dennes blifvit fastställdt. Med anledning häraf voro Brattberg och Pihl i Thorsdags inställde i poliskammaren för slutlig be) handling, då nämnde herrar eskorterades af slottsknektar ifrån länshäktet. istället för stadssoldater, hvilket icke kunde undgå att väcka uppmärksamhet, enär dessa böra åtfölja alla fångar till och från stadens domstolar. poliskammaren försatte Pibl på fri fot, men Brattberg erhöll föreläggande att till den 30 dennes skaffa sig laga försvar från länshäktet, dit han återfördes. Således har Sundquists mördare icke kunnat nås af lagens hämnande arm, men det oaktadt skall allmänna opinionen dock städse bränmärka honom, liksom samvetsförebråelserna, hvilka öfverallt följa brottslingen, icke alltid skola låta tysta sig, utan fastmer en gång vedergälla mördaren för detta blodiga dåd. I — Med anledning deraf att förenämnde fångar, Brattberg och Pihl, i Thorsdags iaställdes från länshäktet uti poliskammaren under bevakning af såsom vanligt civilt klädde så kallade slottsknektar, fastän enligt poliskammarens reqvisition tvenne stadssoldater, som sig borde, blifvit nedsände till länshäktet, för att afbemta fångarne, men vid ankomsten dit afvisats af länsvaktmästaren Andersson, som sagt sig sjelf vilja draga försorg om inställelsen, var nämnde Andersson i går uppkallad i poliskammaren, för att höras om orsaken till denna godtyckliga bandling. Andersson, som vidgick att stadssoldaterna dagen förut på bestämd tid och på vanligt sätt infunnit sig uti länshäktet, för att uppföra Brattberg och Pihl till poliskammaren, förnekade deremot att han afvisat stadssoldaterna, hvarjemte han i öfrigt afgaf den kostliga förklaring, att B. och P. öfvertalat slottsknektarne att bedja Andersson det de måtte till poliskammaren få åtföljas af slottsknektar istället för stadssoldater, hvilket Andersson medgifvit, helst knektarne tillförne tillåtits utan anmärkning få ledsaga Brattberg och Pihl till ransakningar vid domstol, och man dessutom sagt honom att fångarne af poliskammaren skulle blifva försatte på fri fot. Poliskammaren fann emellertid denna förklariog icke nöjaktig, utan gaf Andersson en allvarlig tillrattavisning för bans godtyckliga förfarande att låta stadens bevakning löpa omkring lik narrar, ehuru han visste att denna alltid borde åtfölja fångar till stadens domstolar, hvarjemte t. f. hr polismästaren yttrade att det nogsamt vore bekant hurusom Andersson i bäktet omhuldat Brattberg, hvilken åtnjutit beqvämligheter, som anstode en lord, men icke on för mord anklagad missgerningsman . Andersson lofvade härpå att icke göra så mer, eller att icke narras med stadssoldater, hvarefter han affärdades med tillsägelse att icke vidare understå sig tillställa dylika af fångar arrangerade upptåg. ). Detta förhållande har ock gifvit anledning till en särskilt anmärkning ifrån kansliledamoten i kgl. fångstyrelsen, hr Cederschiöld, hvilkens härom till K. Besallningsb. i Götheborg afgifna berättelse, som onländt med dagens post, meddelas på ett annat ställe i tidningen. iiiiiiiiiiin RR SNR VARANS RR ERE