111. Redan i sistl. April hade vi tillfälle att uteckla några särskilta omständigheter i ass. å jöcheborgs Folkskolevåsen. Det nämndes, att le skolor, som upptaga barnen då de först itgå ur hemmen, böra icke vara sådana stora, med hundradetals barn öfverhopade läroanstaler, som våra nuvarande stads-folkskolor, utan höra vara smärre, anspråkslösa anstalter, för ett antal af högst 15 å 20 barn. Då antalet barn i den ålder, då dessa skolor skulle besökas, d. v. s. från 7 till 9 å 10 år, kan anlagas uppgå till 6 a 7 procent af befolkningen, skulle antalet af dylika första skolor (primärskolor) inom Götheborg med dess förstäder komma att uppgå till omkring 100. I dessa första skolor skulle hufvudsakliga läsöfningarne bestå i innanläsning, en ösning, som borde oundgängligen vara undangjord innan inträde vunnes i de större folkskolorna. Man kan lätt tänka sig frukterna af en sådan anordning, om man blott besinnar, att det nu är innanläsningen, som förlamar folkskolornas hela kraft, hvilken eljest kunde ägnas uteslutande åt högre kunskapsämnen, just under den ålder, ifrån 9—12 år, då barnen äro mycket mottaglige för undervisning. Dessa högst dyrbara år för den stora massan af svenska folkets barn, den enda tidpunkt i deras lif, som de kunna ägna uteslutande åt undervisning, den går nu till det mesta förlorad på denna I olycksaliga innanlasning och katekesutanlasning, som verkar förslöande på själsförmögenheterna. Huru oändligt mycket skulle ej vinnas, om dessa år finge egnas åt en högre un dervisning. hvilken sedermera kunde fortsättas i fabriksskolor, handtverksskolor o. d.! Innanlasningen är ju vilkoret för all vidare kunskap; den måste derföre inhemtas, men lika angelägen den är, lika stora äro svärigheterna för dess inhemtande, och lika förlamande verkar en försummad uppfostran i detta hänseende på hela det följande lifvet. Man har deraf en daglig erfarenhet. Vi hafva redan omtalat huru då sabriksskolan härstädes ; först bildades, man måste utgallra ett stort antal barn — de voro dock alla öfver 12 år — scm ej kunde läsa innantill. Skolan kunde nemligen icke sysselsätta sig med innanläsning, på den korta tid — 2 å 3 timmar i veckan — som var hvarje barn beskärd till undervisning. Huru stor möda det kostar att öfvervinna dessa svårigheter hafva vi nyligen erfarit uti en annan sabriksskola, neml. Almedahls. Här är en husbonde, som med en omtanka för fabriksbarnens välfärd, som är öfver allt beröm, hade öppnat för hvarje barn tillfälle till 5 å 6 timmars undervisning i veckan, hvilken undervisning dels omfattar högre läroämnen, efter muntligt föredrag å lärarens sida, dels innanläsning, ordnad efter den Rudenschöldska methoden med öfveroch underlasare; här är en lärare, med icke vanligt nit och skicklighet. och ändock hade svårigheterna med innanläsningskunskapen ej kunnat öfvervinnas, utan hvilade högst förlamande på skolans öfriga verksamhet.) — Det ligger derföre en ut) Almedahls sabriksskola ordnades på dess närvarande fot i Maj förlidet år. Den uppgift, som bär var att lösa — densamma som vid alla forbriksskolor — var: att bibringa en god undervisning till hjerta och förstånd, på den korta tid, som fabriksbarnen kunde erbålla ledig från arbete. — Här såsom på andra ställen hade undervisningen hittills inskränkts till 2 å 3 tin mar på Söndags e. m., d. ä. till en s.k. Söndagsskola. Med skäl! anmärktes dock, att söndags e. m. bör vara för barnen l2dig till förströelse, till besök, m. m., då söndagen är deras enda lediga dag i veckan. Deremot funnes väl ingenting, som hindrade användandet af söndagsförmiddagen, hvilken nu gemenligen af barnen förspilles antingen i en dolsk sysslolöshet eller på okynne. — På grund af dessa och andra förekommande omständigheter ordnades undervisningen vid Almedahl sålunda: De 60 a 70 barnen indelades i tvenne afdelningar, på grund af deras innanläsningsförmåga. Den öfre afdelningen, till hvilken hörde de som någorlunda läste innantill, fick sig till egentlig lärodag anslagen lördagseftermiddagen från kl. 5—8. Här börjades läsningen med allmän katkesförklaring och uppläsning, hvilket räckte omkring 1 timme. Den öfriga tiden upptogs för gossarne af skrifniog och räkning; för slickorna med söm, stickning och andra handarbeten. Den lägre afdelningens barn, åt hvilka det svåraste af allt, nemligen innanläsningen, skulle bibringas, fördelades på de 5 söcknedagarne kl. 6—8 om qvällarne; så att hvarje barn erböll 2 å 4 timmars undervisning i veckan. Dessa barn delades, i enlighet med den Rudenschöldska methoden, i öfverläsare och underläsare, hvarigenom en mera försigkommen inöfvade en eller högst två svagare, under det läraren vakade öfver det hela. Skolans lifselement blef dock söndagsläsningen. Samteliga barnen — ingen är härifrån utesluten — sam las kl. 9 på söndagsmorgon, då ungefär en timmes gud-tjenst hålles, bestående i psalmsång och bön, sam! utläggning af dagens evangelium, lämpad efter barnens förständsgåfvor. (Det har varit rörande att se med hvilken uppmärksamhet de följa dessa förklaringar, som alltid blifvit gjorda med fritt föredrag.) De öfriga två timmarne ägnas åt muntligt föredragande af historia AA aanoealfi camt naturlära ortbia harnan afta få ONA.