Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 augusti 1855, sida 1

uppfört mig som en bodel; men tro för all del ej att det är af misstroende mot min onkel som jag satt henne i klostret San Antonio. Jag hade helt andra skäl: jag fruktade att en viss ung man skulle begagna sig af min frånvaro, för att låta sin vänskap för henne förvandlas i kärlek. — Hvad är det för en ide, min käre Lello! Har naturen skapat er att bli slagen ur brädet af en annan? — Nej, men ... — Jag förstår mig en smula på fruntimmer, och jag kan derför förskära er att hon ej är i stånd att bedraga er. Ni vet att jag aldrig varit för vallvilligt stämd mot henne, ja jag har kanhända (tillochmed bedömt henne litet för hastigt, och jag har först nyligen börjat värdera henne så som hon förtjenar. Desto säkrare kan ni lita på mig, då jag säger er att ni ej har något att frukta af Tolla. Lello skref till Tolla, att han tillät henne att lemna klostret, ja han tillochmed bad henne återvända till sina föräldrar. Under Rouquettes diktamen förvandlade sig den enkla bönen efterhand till en brinnande önskan, till. en amoroso comando (kärleksfull befallning). Han slutade med att förklara det hans älsk des vistelse i detta fördömda kloster — honom till förtvislan. ;