fat, att de lagar, som i Spanien och Sardinien af de respektiva regeringarne och nationernas ombud bhivit stiftade rörande kyrkogodsen och klosterförsäljningen, äro utan all gällande kralt. Det gör i våra dagar ettsällsamt intryck ati i ora en främmande furste förklara för ogiltiga sådane lagar, som i en oberoende stat blifvit stiftade i enlighet med den bestäende konstitutionen, samt anbefalla medborgarne i nämnde stat att vägra lyda dem. Man skulle frestas att tro, att Gregorius VIL och ej Pius IX undertecknat denna päsliga bulla. Men ju högre anspråken äro, desto löjligare förefalla de, när inzen tager notis om dem, och det är — beklagligt nog för påfven — händelsen i våra dagar. Hans Helighet har emellertid upptradt med mera mildhet mot Spanien tlyckliga Spanien !) än mot Sardinien, IIan skiljer emellan spanska regeringen och drottningens person, som enligt hans åsigt blifvit tvingad att samtycka till lagen om kyrkogodsens försäljning och derför ej bör uppbära ansvarigheten derför. Konung Victor Emanuel har (j rönt samma nåd inför Hans Helighets ögon; han har ej blifvit undantagen från den massa syndare, som drabhats af kyrkans straff. Slutorden i den mot Sardinien rigtade påfliga förklaringen äro söljande: ,Då nu ej den minsta förhoppning äterstår, att upphofsmännen till ett sådant vågstycke (klostergodsens försäljning) skola visa lydnad och hörsamhet för påfvens förklaringar, ja då de med största förakt för hans förmaningar fortfara att hopa missgerning på missgerning och göra allt, tör att i Piemont undertrycka och i grund förstöra kyrkan, dess makt, rättigheter och friheter, så se vi oss tvungna att mot dem använda stränchet, på det man ej må tro, att vi försumma våra pligter eller lemna kyrkans sak i sticket. Vi äro derför, med djupaste bedröfvelse i vår själ, nödsakade förklara, att alla de, som i konungariket Sardinien varit nog djerfva att föreslå, gilla och bekrafta lagen mot kyrkan och den helige stolens rättigheter, äfvensom alla de, hvilka dertill gifvit uppdrag, eller gynnat och tillrådt den eller ock deltagit i dess verkställande, äro förfallne under den stora bannlysningen (som utesluter från all kyrkans gemenskap) samt öfriga censurer och andliga straff, som alkunnas i de heliga kanoniska stadgarne, apostoliske konstitutionerna, och de allmänna kyrkomötenas, serskilt det Tridentinskas dekreter. Med Nordcap? emottogo vi i dag vid middagstiden utlandsk post, som dock 4j medförde vigtigare underrättelser, än att meddelandet af dem kan uppskjutas till i morgon.