Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1855, sida 1

Han sökte ersättning uti att drömma om Tolla. Hans tanke flög beständigt från den kära fönsterfördjupningen till samtalsrummet i San Antonio Abate. Denne unge man, som aldrig kunnat tänka en tanke till slut, började bli spekulativ som en filosof, och distrait som en mathematiker. Hans första och nästan enda bekymmer under dessa trenne veckor var, att han ej afhörde något från Tolla. Hvarje dag måste hans betjent gå till Jean-Jacques-Rousseaugatan, och kom alltid tomhändt tillhaka. I början sköt ban skulden på det Parisiska postväsendet, som syntes honom vara ett förfärligt kaos: han förstod ej alt en administration, som låter sina brefdragare åka omkring i omnibus, kan utdela sina bref utan att förlora halfva antalet deraf. Sednare kastade han sin misstanke på sin onkel och det romerska postväsendet, som just aldrig varit ansedt för serdeles pålitligt. Slutligen gaf han akt på Rouquette och sin bror, utan att det lyckades honom gripa dem på bar gerning. Efter tjugutvå dagars förlopp erhöll han slutligen genom sin bankir ett par ord från Tolla, hvarigenom hela hemligheten förklarades. Hon hade tillskrifvit honom ellva gånger, hvarken mer eller mindre, under namnet Manuello Miracolo, och de elfva bresven väntade posle restante under signaturen M. på