derför oförtöfvadt till den apostoliske nuntius. och invigde alla byräerna i sin hemlighet. En så prisvärd ifver kunde ej blifva obelönad: brefven utlemnades till honom ester tio dagars förlopp, sedan hans bror, hans onkel, Rouquette samt hela Rom och Paris redan kände historien. Tolla var mycket bedröfvad. Om hennes bref ej voro fuktade af tårar, så var det derför att hennes näsduk skyddat papperet. Den heliga tillslyktsort hon valt åt sig, hade ej kommit hennes fiender att tystna. Några sade att Leilo satt henne i kloster för det han ej ville låta henne qvarblifva hos sin intriganta mor; andra påstodo att Lello ej hade med saken att göra, och att hon blifvit inspärrad på påsvens befallning, i anledning af sitt uppförande. En sbirr, hvars namn man ej kände, hade ossentligen berömt sig af att hafva utfört denna förrättning, och det cirkulerade afskrifter af ett bref från monsignore Rouquette, hvari denne rent ut sade: Ni kan försäkra Feraldierna att Lello ej är för dem.Till yttermera visso försäkrade generalskan att Lello besökt henne tre timmar innan han lemnade Rom. (Forts.)