Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1855, sida 1

att Miracolo skulle komma och afhemta dem. Lello skyndade till posten, åtföljd af sin tolk. Postembetsmannen visade honom elfva bref, med adress till Manuello Miracolo och utbad sig att få se hans pass. Lello förvånades öfver alt en fremling på denna frihetens jord skulle behöfva ett pass för att få ut sina bref. I Rom, der postbuden ej åka i omnibus, utlemnar man brefven till hvem som vill utlemna dem. Om någon vill tillegna sig en annans egendom, så inblandar sig postverket ej deri, utan öfverlemnar det till hvars och ens samvetsgrannhet. Lello uppvisade sitt pass med namnet Coromila. Embetsmannen hänvisade honom till en kolleg, som hade befattning med bokstafven C., men der fanns naturligtvis intet. Omsider förstod han genom sin cicerons tillhjelp, att det behöfdes en uttrycklig order från general-postdirektören på det att bokstafven C. skulle få utlemnade de kärleksI skatter, hvilka bokstafven M. tillegnat sig. Han hyste alltför stort misstroende mot Rouquette för alt kunna anförtro honom sin förlågenhet och be honom hjelpa sig derutur. Hans från honom oåtskiljelige tolk förde honom derför till en offentlig skrifvare, som framställde saken så som han uppfattat den, och uttryckligen anbefallde honom att låta påteckna sin ansökan till den pållige gesandten. Lello begaf sig