1J hela årsafgifter. Med ledning af tarissen öfver inträdesafgiften kan lätt finnas, att medeltalet af helårsafgift för trähus utgör å 60 sk. för 100 råI proc. och för stenhus å 30 sk. —3 proc. Nu gör en hel årsafgist för 40 millioner i verkligheten 466 666 rdr 32 sk. bko. Men 11 pc af 40 mill. gör 500,000 rår eller 33 333 rdr 16 sk, för mycket, som kommer stenhusen tillgodo jemte tillökningen för eidfarliga inrättningar m. m. Vill man nu antaga hvad som icke utan stort besvär kan fullt verisiceras, nemligen att af hela försäkringssumman, 40 millioner, trahusens värde urgör 5:delar, eller 32 willioner. och stenbusens Å:del eller 8 millioner. — iy en million mer eller mindre slytiad från trä till sten, eller tvertom, gör ingen betydlig skillnad; — så får man efter 14 proc. för 1råhus och å Proc. för stenhus 450.000 rdr, hvartill kommer förhöjda afgifter för eldfarliga inrättningar, för höga tränus. för korsvirkshus m. m., som väl kunna antagas fylla återstående 16.666 rdr 32 sk. bko. Alltså måste den årliga medelafgiften i det allranärmaste vara för trä hus 11 proc. och för stenhus hälften deremot. När man då multiplicerar antalet årsafgifter 7) med pro centialet 13, så finner man att trähus inalles betalt 9 3 proc. på 27 års tid, hvaraf ock följer, att stenhusen på samma tid erlagt hälften deremot eller 41: proc. Men af det sålunda inbetaldta finnes 13 årafgift i kassan qvar, så-om reservsond. som multipliceradt med 11! gör 13 proc. efter afdrag hvaraf från ofvannämade inbeialdie 93 proc., endast återstä 15 proc., som åtgått till brandskade ersättningar och förvaltningskostnader under 27 års tid. Talet, som angifver den årliga afgiften för trähus, blir derföre, då procenten divideras med tiden, något öfver 3 eller noga taget 73 proc., och föijaktigen hälften deraf för stenhus. Det bästa beviset på bolagets styrka och soliditet är, att en så stor brandskade-ersättningssumma, som 541,000 rdr kunnat sistlidet år åstadkommas, i det närmaste med ett års extra afgift och vanliga, af intrådesafgifter och rantor iaslutna årsinkomster, hvilka samma är uppgått till nära 96,000 rdr; ett belopp, som, om det forifar att årligen ökas, såsom allt skäl är att hoppas, lemnar en icke obetydlig tillgång ull brandskade-ersattninear, hvilka för hvartdera af de sednaste tio åren utgjort: Ar 1845 — 68.382 rdr. Ar 1850 — 33.000 rdr , 1846 220,128 , 1851 64,799 1847 82.500 I , 1852 16231 I 1848 18550 , 1833 31098 och , 1849 254 500 , 1854 — 54,540 rdr Någon sarnåga för bolagets framtida bestånd bör, så vida de grunder, hvarpå det hvilar, lemnas orubbade, numera icke gerna ega rum. Ty bolaget har kommit i den ställning att det verkligen förtjenar förtroende och har äfven under de sednaste tiv åren ätnjutit det i jemnt stigande, hvilket visar sig af det årliga försakrinesbeloppet. utgörande är 1845 riksdaler 990,000, åren 1846—1850 från 1,000,000 vilt 1.400 000 rdr, och med undantag af äret 1853, som haft 1,670,000 rdr, har samma belopp de sednare åren eller 1851, 1852 och 1854 öfverstigit 2,000,000 rdr hvarje år. Hvad som emellertid for framtiden mest hotar bolagets kassa är, enligt revisorernas öfvertygelse, den farliga seden att ännu i de flesta städer ånyo bygga stora, mycket böga och dyra trähus, hvilka förr eller sednare blifva lågornas rof och sprida förödelse rundt omkring sig. Detta urgamla bruk, som aldrig torde kunna helt och hållet afskaffas, måste åtminstone indirekt motverkas. Afdet brandskade-ersättningsbelopp, som hittills med 2,418,000 rdr utgått, hafya trähusen medtagit så godt som alltsammans, på ett par 100,000 rdr när, men stenhusen, i förhållande till deras för säkringsvärde, så litet emot trähus, att man icke kan undgå att inse och erkänna, att afgiften, som billigtvis bör, så vidt möjligt är, rättas efter risken, hittills varit och ännu ar alldeles för hög för stenhus, relativt till trähus. Också är det bekant, att de skånska städerna vid bolagets stiftelse skiljde sig derifrån och bildade ett eget bolag, just af den orsaken. 21 års erfarenhet har sedermera rättfärdigat deras förutseende. Men missförnållandet kan och bör i bolagets rät förstådda intresse för framtiden afbjelpas. Ej nog att stenhusen i och för sig sjelfva äro föga eldfarliza; vid alla större eldsolyckor, åfven nu sednast i Örebro, har det varit ett och annat stenhus, som erbjudit en mojlighet att hejda eldens vidare framsart. För att framställa ett bestämdt förslag fordras i detta ämne ytterligare undersökningar, dem revisorerne nu ej kunnat företaga, och måste således åtnöja sig med att fästa hrr delegares uppmårksamhet harå, till nästinträffande bolagsstamma. I alla full bör den ned-ätuning i afgisten för stenhus, som torde kunna medgitvas tilb minst hälften af nu gällande tarisl, inskränkas till boningshus och sådana byggnader af sten, uti hvilka icke fabriker, qvarnar, eller någon slags eldfarlig inrättning äro inrymde.