Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1855, sida 1

ner alla dina namn, man stjal ej en bössa för att gå på sparsjagt. — Iyst, monsignore, för Guds skull! Menico hade hotat mig och slagit mig tvenne gånger. Jag kunde ej uthärda det langre. Jag har bedt Himlen om förlåtelse, och sastat i fyra gånger nio dagar . . . men man har ett hett blod, och olyckan är snart skedd. — Men den der pojken är ju värd guld, tänkte Rouquette; han hatar Feraldierna, han har tjenat generalskan, han är van att spionera, och ban skickar en man sin kula, der det ej kan vara annorlunda. Jag vill åtaga mig att sörja för hans framtid. Han tillade derför högt, men i sträng och allvarlig ton: — Du är en stor syndare, men du kan sörsona ditt brott. Välj derför mellan den hederliga försoning som jag föreslår dig, eller det vanärande straff som väntar dig enligt lagen. Du skall med diligensen i afton begifva dig till Rom. I morgon helt tidigt går du till generalskan Fratief och utber dig hennes ordre: du askall blindt fullgora allt hvad denna förträffliga dam besaller dig. Du har intet att frukta af polisen så länge du med punktlighet uppfyller dessa nya pligter, hvilka den helige soderns regeringsauktoritet ålägger dig. Om du tror att någon enskild hämnd hotar dig,