Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1855, sida 1

gjorde de så skoningslöst narr af honom, att han var tvungen att låta det vara. Ett par lösmustascher köptes. de lades på en dyna med inskription: Osler åt skönheten. Rouquette ritade ett fruntimmer med mustascher och skref derunder: Tolla prydd med Lellos gåfvor. På kaminen i hans rum stod en liten Amor af gips: man gaf honom en rakknif under armen och skref på sotstycket: Grymma barn! För att få lugn måste Lello uppgilva sin föresats for ögonblicket, men biktade det ärligt i det första bref han skref till sin Tolla. Vistandet i Paris, der de trenne resande qvarblefvo till den 10 Juni, kom Lellos kärlek ej att kallna. Paris är ingalunda sörsoriskt för en fremling som ej kan franska, och som från morgon till afton springer i hälarne på en cicerone, som skall vara både hans tjenare och tolk. De Gobelinska tapetsabrikerne, Vendåme kolonnen, hvalsven i Pantheon och sjelfva det historiska museum i Versailles äro lika egnade att afkyla en passion som att uppväcka den. Lello skref utan att ljuga, att hans ågon voro i Paris, men hjertat i Rom. (Forts.)