Ä I ; H j i I I I i te TaCKA I 110 dagar. Rättegångsoch Polissaker. Efter anmälan af poliskonstapeln 32 Ljungberg voro handl. A. Svensson och en bokhållare Olsson den 9 dennes kallade till poliskammaren för det de Månda gen d. 6 mellan kl. 10 och 11 på aft. skulle varit öfverlastade af starka drycker å allmänna vägen i Masthugget, då Svensson skulfat Ljungberg, ryckt uti hans kask och rock samt tillika fört oljud, hvarför yrkades ansvar å dem. Handl. Svensson, som bestred angifvelsen såsom ogrundad, uppgaf, att när han och Olsson ifrågavarande afton något efter kl. 10 på väg till hemmet, kommit gående vid förra Masthugstullen, hade en person, som befunnits vara Ljungberg, fattat först uti Olsson och sedan uti Svensson, då denne senare tillfrägat , honom hvem han var, hvartill d-nne svarat att sådant icke anginge dem, utan skulle de uppgifva sina namn, hvilket Svensson äfven gjorde, hvarpå Ljungberg sagt dem att de voro -sullak och skulle uti finkan. Förargad öfver ett dylikt bemötande, hade Svensson, för att hålla L:g från sig fattat tag uti denne, hvarvid Svensson närmat honom intill en bredvidstående gaslykta, för att få se Ljungbergs å kasken anbragta nummer. En annan poliskonstapel å samma station 35 Andersson, som i detsamma tillkommit, och troligen funnit att L:g förgått sig, hade derför tillsagt honom oft han icke skulle bry sig om Svensson och Olsson, men L:g var envis och följde till och med efter dem, när de fortsatte sin gång utåt Masthugget, intill dess I 46 Olsson och 26 Jonsson, tillhörande spanande polisen, anträffades vid Dahlins gata, då Svensson för dem omtalade att T.:g anhållit honom och bokhållare Olsson för fylleri, hvarföre Svensson tillsporde 46 Olsson, som han kände, om denne kunde finna att Svensson vore drucken, hvarpå Olsson svarade att ban sunne Svensson fullt nykter. Somtlige konstaplarne, hvaribland 35 Andersson, som jemväl under tiden tillstädeskommit, hade derefter tagit Ljungberg med sig, hvarpå Svensson jemte bokhållare Olsson begifvit sig hemåt. Tilliggande handl. Svensson, att han icke va rit rusig ej eller sörgått sig mot någon, men att L:g varit ankommen af starka drycker. Uti denna förklaring instamnde bokh. Olsson till alla delar, bestridande derjemte att ban varit rörd af starka drycker. Ljungberg äberopade angifvelsen, påstående att han icke förfördelat någon, ej heller varit rusig. Af i saken på ed hörde vittnen, sex till antalet, af hvilka fyra voro polistjenstemän, inhemtades, att ingendera af dem funnit det handl. Svenssoun hvarken varit öfverlastad af starka drycker eller förfördelat Ljungberg, men flera vittnen intygade att bokh. Ols) son varit drucken. Emot Ljungberg åter förekom full bevisning derom, att han varit rusig och uppfört sig mot handl. Svensson på ett opassande sätt. Efter hvad sålunda blifvit upplyst, meddelade poliskammaren gsistlidne Fredag det utslag, att då icke någon af de i målet hörde vittnen kunnat intyga att bandl, Svensson vid nämnde tillfälle varit drucken, vorder han härutinnan frikänd, likasom hvad oljudet angår, hvilket, enligt tvenne vittnens utsago, endast bestått uti ordvexling, som uppkommit mellan Svensson och Ljungberg, i följd af den sednares förfarande att utan anledning tillvita Svensson för dryckenskap; och beträffande angifvelsen att Svensson med knussningar skulle ha sörsördelat Ljungberg, sä anser polisk. icke något häruti ha förekommit som kunde till ansvar föronleda, hvadan Svensson jemväl i denna del af åtalet befrias. Vidkommande bokb. Olsson finner polisk. honom förvunnen till den åtalade förseelsen och dömmes ban bärför att plikta 3 rår 16 sk. bko. Hvad slutligen angår angifvaren, poliskonstapeln Ljungberg, så, och då full bevisning förekommit derom, att han vid ifrågavarande tillfälle under sin tjenstutöfning varit af starka drycker ankommen, dömmer poliskammoren honom att härför böta 6 rdr 32 sk. bko, hvarjem:e Ljungberg, för sitt vid tillfället ådaga lagda förfarande mot handl. Svensson, derigenom att han öfverskridit, af sjelftagen myndighet, hvad honom i tjensten varit anbefalldt, fälles att plikta en månads lön. i I Lördags på förmiddagen inträffade den olyckshändelsen att sadelmakarearbetaren N. E. Nilssons på sjecde året varande sossebara, Nils Johan, nedföll från ett fönster i tredje våningen till föräldrarnes bostad uti huset N:o 52 i IlI:te roten i Masthugget, hvarvid gos sen så illa skadade sig uti hufvudet ått han afled inom några minuter. Vid tillfället var fadren på arbete uti staden, der modren för åtskilliga uppköp äsven befann sig, hvadan hon, sem icke hade någon piga, måst lemna gossen utan tillsyn jemte ett 15 månaders gammalt flickebarn, då han uppgått i fönstret, aftagit krokarne och öppnat detsamma, men härvid nedstörtat til marken. i siFrAPABAAÄ.. Ä Tan anand I