hål SS om na lemna sin skärf med till det allmänna bästa. På denna grund hafva vi äfven med stor hugnad läst följande uppsats i Svenska Tidningen: Vi hafva redan ur utländska tidningar och korrespondens-artiklar meddelat utmärkta loford öfver det sätt, hvarpå Sverge är representeradt vid verlds-utställningen i Paris. Visserligen har äfven klander förnummits, men detta endast i vissa af våra inhemska tidningar. Klagomålen hafva hufvudsakligen riktats mot senfärdigheten i de svenska bidragens ankomst till Paris, senfärdigheten och den förmenta smaklösheten i deras uppställning och anordning derstades. Huru mycket afseende dessa klagomål sörtjena, visar sig bäst af en uti franska tidningen Le Monde industriel, journal des expositions universelles meddelad artikel, ur hvilken vi efter Posttidningen lemna följande utdrag: Konungariket Sverge är representeradt af mer än 400 exponerande, hvilka skickat till Paris nästan hela sammanfattningen af manufaktur-produktionens alster. Den mycket fullständiga och mycket märkliga svenska expositionen har lidit den utomordentliga orätt, att anlända sist; men dertill bar den haft en högt talande ursäkt uti det binder för sjöfarten, som isarne åstadkommit. Hvad beträffar det utrymme, som blifvit tilldeladt detta stora antal exponerande och i förhållande till Londoner-expositionens, är att märka, att mer än dubbla antalet svarat på Frankrikes kallelse. Det oaktadt är det rum, som af Sverge upptages, till den grad inskränkt, att dess kommissarie, hr Brändström, endast med anlitande af konst kunneat uppställa de talrika exponenters artiklar, som svenska nationen skickat till Paris. Detta ordnande är utfördt med sådant förstånd och skicklighet, man bar med så mycken takt begagnat sig af det minsta lilla hörn af glasskåpen och diskarna, att produkterna, som genom sin mängd naturligen skulle blifvit hopade på hvarandra, särskiljas och göra sig gällande hvar för sig genom sin ollkhet ... Sverge visar oss sidentyger, som äro egnade att förväna, ja till och med öfverraska oss, oss som gällt för att vara mästare uti siden industrien; det skickar kläden af en tillverkning, som icke lemnar något öfrigt att önska; tyger af alla slag; broderier; ylietricotage; särdeles vackra porslinstillverkningar och glasartiklar. bvilka så lisligt blifvit till sitt värde uppskattade, att en hr Peligot vid pariser-myatverket velat göra försök med dess tubulär-retorter. Då vi skola ät den sven ska afdelningen egna särskilda artiklar, tala vi i dag blott om bristen på utrymmme. De olika föremålen bade för att med glans visa sig, fordrat en minst fyra gånger så stor plats, isynnerhet om man hesinnar, ett Sverge måst lemna två stora glasskåp åt Norge. Det utrymme, som Sverge och Norge upptaga uti Elysk-palatset, är lika stort med Danmarks, hvilket land icke har mer än 90 exponerande! Uti annexet befinner sig den svenska expositionen lämpligare inrättad; också, på samma gång der visas den fulländade smak, som ordnat dess uppställning i Elysg-palatset, känner man, att detta land uti vår expositions intressantaste del ter sig i sin hela fullhet och styrka; ty dess jern utan medtäflare, dess präktiga pelsverk, som betäcka dess slädar, och dess mineraliesamlingar bevittna att, om man bedömt det ur denna uteslutande synpunkt har det visat sig värdigt den ölverlägsenhet, som man tillerkänt detsamma ... Så gerna man ville dröja vid denna ljusa sida af taflan och med Svenska Tid:n tro, att det der omtalade klandret mot sensardigheten i de svenska alstrens ankomst till Paris, samt senfärdigheten och smaklosheten vid deras ordnande varit ogrundadt, så inträder tyvärr den nakna verkligheten och företer en annan sida, visande nemligen att icke heller här vår regering förnekat sig uti bristande anordningsförmåga och total brist på förmåga att bedömma de personer, som äro passande för hvarje värf. Till följd häraf hafva de stora uppoffringarne å många enskiltes sida blifvit gjorda utan frukt och de hafva haft den grämelsen, att se de alster, åt hvilkas frambringande de ägnat så mycken omtanke, dels förderfvade, dels vid expositionen undangömde. Såsom ett bevis härpå meddela vi följande bref ifrån en aktad och insigtssull landsman, som för kort tid sedan besökt den stora verldsutställningen : Vid min ankomst till Paris riktade jag mina steg till verlds utställningen, innan jag ännu sett något af stadens herrligheter. Det var ej så mycket, jag medger det, af intresse för sjelfva expositionen, som fastmer af längtan och förhoppning att erfara, att mitt fosterland en gång med heder visade sig äfven på de fredliga idrotternas bana. Kastande endast en slyk tig blick på Tuillerierna, obelisken och det herrliga panorama, som derifrån erbjuder sig åt alla håll, skyndar jag mig till ingången af expeditionslokalen, betalar min franc, köper mig en ,catalogue olficiel, bläddrar och bläddrar i den digra boken, men kan ej så reda på det käraste af alla namnen derstädes. Slutligen med tillhjelp af registret finner jag en sida med endast dessa ord: Royaume de Suede et Norrege. Commissaire de Suede: m. Branstrom, secrelaire gencral du departement de linterieur de Suede, hötel de hade, boulev. des Italiens. 32. Jag var särdig att aflågsna mig, ufan att vidare sätta min fot inom denna, som jag trodde, sör det svenska namnet vanhedrande plats, men beslöt dock. att göra en kort vandring genom de vidsträckta salarne. Till min glädje fann jag då, att fortsättningen var bättre än början. De svenska alstren ära ; allmänhet goda och knana Atminctana