sedermera blifvit hämmad. Byarne, som äro belägna vid eller i. grannskapet af militärvågarne, plundras af de trupper; som marschera lörbi, och de lifsmedelförråder, deras olycklige innevånare samlat för vintern, slukas af desse objudne och hungrige gäster. . Skräddarnes och skomakarnes arbete tages i anspråk, för att kläda armeen, och de betalas efter blott nominella priser, som blifva betydligt nedsatta, innan penningarne passerat genom tjenstemän nens händer till deras fickor. Klingande mynt blir alltmer sällsynt i södra Ryssland; papperscirkulationen har intagit dess plats. Allt synes visa, att landets tillgångar allt för strängt anlitas genom den strid, det sjelft framkallat, och att vi ej behöfva någon lysande krigslycka, utan blott en ihärdig fortsättning af redan vidtagna åtgärder, för att förödmjuka det mäktiga czarväldet. Det gör ett sorgligt intryck att läsa skildringen af det grymma, blodsugande förtryck, som hvilar öfver en nation, hvilken allmänt beskrifves såsom af naturen mild och harmlös, men detta intryck minskas, när vi betänka, att denna stränga tuktan är nödvändig, om vi skola bota ryska folket för dess eröfringslystnad och drömmar om ett verldsvälde. Nicolai planer voro vilda och brottsliga, men vi tro, att han vid deras beredande och utförande blott var en trogen representant af sitt folks tänkesätt, : ty detta folk befinner sig just på den halfbarbariska ståndpunkt, då den fosterländska instinkten öfvergår i eröfringslystnad. Vi hoppas, att ryska nationen hadanester ej skall vara så begärlig efter sin fredlige grannes besittningar eller att förorsaka honom samma elände, som nu återfallit på dess eget hufvud. De ryske jordegarnes ställning måste vara dyster under sådane förhållanden, då de, utom de vanliga skattebördorna och oberäknadt de betydliga förluster blokaden ådrager dem, äro underkastade bördor af det slag, vi uppråknat. Landets skattdragande krafter måste redan vara ansenligt förminskade och skola innan kort i grund förstöras genom ett utpressningssystem, som tillintetgör hvarje framtidsförhoppning, för I I att se ögonblickets kraf till godo. Nar vi härmed jemföra den märkvärdiga spänstighet, Frankrike, hvad dess hjelpkällor beträffar, nyss ådagalagt, då det erbjöd sin regering ett lån, fyra gånger större än hela summan af de statsinkomster Ryssland till och med i fredstid gör anspråk på att ega — när vi dertill betänka, att kriget hvarken förminskat vår handel eller nedtryckt vår industri eller åstadkommit något af allt det der, som de fredlige Manchesterprofeterna förutspått, så måste vi förvånas öfver den feghet, som under sådane förhållanI den kan tillråda en vanhederlig förlikning, och den kortsynthet, som förleder män, hvilka kalla sig statsmän, att vilja lemna en så sördelaktig ställning och så vissa resultater, för att låta en fiende triumsera, som såsangt kämpar mot de svårigheter, i hvilka han är fångad. Det vore i sanning att till Englands och Frankrikes skam ännu en gång öfva samma eländiga sjelfbedrägeri, hvilket räddade Ryssland och förderfvade Turkiet i Adrianopel 1829 genom en af den besegrade under falska anspråk dikterad fred. HANNOVER. Ministeren har i ett cirkulär tillkännagifvit, att åtskilliga lagar, som tillkommit sedan 1848, men ej stå i omedelbar förbindelse med den upphafda konstitutionen, komma att bibehållas vid gällande kraft; bland dessa lagar uppräknas de, som röra ossentlighet i lagskipning, jagträttens asskafsande och kommunernas sjelfständighet i fråga om sina egna angelägenheter. Vidare protesterar ministeren i samma cirkulär mot tidningspressens påstående, att den nuvarande regeringen vid embetsmäns befordrandeämnade fåsta afseende på stånd och börd, i stället för kunskaper och duglighet. AFRIKA. Upproret mot bejen af Tripoli har vunnit fullständig framgång. Hans arm är slagen och hela landet, med undantag af hufvudstaden, i de upproriskes våld. Desse synas emellertid ej hafva för afsigt att utan vidare omständigheter bortjaga bejen, ty de lära vändt sig till sultanen och vestmakterna med begäran att genom dessas mellankomst få anledningarne till sina klagomål afbjelpta. Egyptens nye beherrskare Said Pascha har lyckligt slutat sitt fälttåg mot de upproriske beduinstammarne. Ställningen i landet skildras såsom ojemförligt bättre nu, än den var under den oduglige och tyranniske Abbas Paschas tid; Said Pascha har beträdt reformernas bana och redan vidtagit åtskilliga regeringsåtgärder, som vittna om klokhet och välvilliga afsigter. AMERIKA. Tidningen New York Herald berättar, att presidenten Pierce emottagit ett svar på det lyckönskningsbref, han tillsände keisar Alexander vid dennes thronbestigning.