Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1855, sida 1

derbatt sköna och hanforande solkrisorna fordom hade sitt hem, sånger, hvilka i en sednare tid på sina melodiers vingar flugit all verlden omkring, och som nu af ett litet antal svenske sångare, likt forntidens troubadurer, föras från land till land. Fastän folkets sång har tystnat, uppstår dock en och annan gång en folkskald ibland dem. En sådan är smeden Johannes Olsson i Jerns socken. Tillbringande ett ensligt, tillbakadraget, begrundande lif är hans inspirationer hans enda och kåra sällskap. Af de sånger som blitvit ofsentliggjorde röjes ett icke vanligt sångaranlag, då man vet att han ej erhållit annan än högst vanlig undervisning. Vid Gestad kyrka i Bollstad pastorat är en graf, hvilken erhållit en på samma gång skön och oförgänglig minnesvård. Här är nemligen Axel Roos begrafven, hvars namn lefver i Tegnrs sköna kärleksdigt Axel så länge en litteratur finnes. I kyrkan förvaras Axels svärd och sporrar, och det var med en till pietism gränsande vördnad vi betraktade dessa reliker från denna sagolika hjeltetid, som ännu med kärlek lefver i folkets minne oaktadt alla de uppoflringar och lidanden den medförde. Särdeles äro dessa hågkomster allmänna i vestra Dals fjellbygd, der man i hvarje stuga kan berätta om -kung Carl och hans sista tåg mot Norrige. I dessa trakter lefde åfven den siste Carolinen. Ar 1820 dog en man, kyrkoväktaren i Bäcke kyrka, som var född år 1700; han hade som soldat bevistat Fredrikshalls belägring och stod ej långt från konungen då det lönnmordande skottet slutade hans hjeltelis. Ännu de sista dagarne af sin 120-åriga lefnad berättade den gamle med redighet alla de omständigheter hvartill han varit vittne vid denna historiskt märkvärdiga händelse. Härmed slutas våra anteckningar från Dal och vi beklaga att tiden ej medgaf oss att förlänga utfärden till norra delarne aflandskapet, hvilka af alla som sett dem anses som de skö naste. Här förekomma utom många bruk och herregårdar med naturskön belägenhet, sjöarne östra och vestra Silen samt Stora Le och Le längen sammanbundne genom naturliga kanaler, utgjutande sitt vatten i Laxsjön och Ånimomen samt vidare genom Köpmannebro i Wenern. Dessa dalar skola enligt Lignells beskrisning förete en mängd märkvärdiga och undersköna belagenheter. Vid Laxsjön är Dals perla det sköna Baldersnås beläget, hvilket den nuvarande egaren, den ädle f. d. representanten för Götheborg hr C. F. Wern senior, genom konsten ännu ytterligare förskönat. Dessa trakters beskrifning fordrar äfven en annan penna. När allmogen hunnit vakna ur föregående tiders försoffning till sannt medvetande af sitt menniskovärde, när en klok hushållning och en förnuftig omtanka vet att göra sig till godo landets rika näringskällor, så att ekonomiskt välstånd går hand i hand med upplysning och moralisk förädling, då skall äfven gresskapet Dal intaga sin välförtjenta plats bland Svea rikes länder och dess folk blifva lyckligt! Denna förutsägelse och önskan skall säkert delas af hvar och en, hvilken likasom vi vistats på Dal och derstädes ätnjutit gästfrihet och vänskap, förvarad i en glad och tacksam hågkomst. —9.