Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1855, sida 1

En Midsommar på Dal (Bref från en resande vän.) (Slut fr. N:o 187.) En annan utrard ställdes till Rostocks hälsobrunn. UMvarföre namnet är lånadt från Meklenburg-Schverin veta vi ej; men ställets belägenhet är ganska vackert i en trakt af Gunnarsnås socken, som anses vara rik på natursköna ställen. Rostock är numera allmänt bekant genom de många brunnsgäster som här inträffa. Vattnets halsogifvande förmåga är äfven allmänt erkänd, och för de besökandes beqvämlighet har egaren nedlagt betydliga kostnader. Emellertid har detta Hygieas hem för många aflägsna boende gjort det okända Dal bekant. Dessutom har landskapets Flora i sednare tid erhållit besök af flera naturforskare och vetenskapsmän, likasom landskapet genom prosten Lignell erhållit en sakrik beskrifning, utg. 1851. På detta sätt blir Dal småningom bekant. Mera än i de flesta landskaper balva adelns egendomar på Dal öfvergått i allmogens hander och här finnes ett större antal förmögna bönder, som i detta afseende kunna tasla med de rike mannarne i Malmöhuslan. Åsven Sveriges bondestånd börjar få sin aristokrati, som i förmögenhetsvilkor täflar samt i lefnadsvanor och komfort föga eftergifver den anornas aristokrati hvars egendomar öfvergått i deras händer. Man föreställer sig att hår i denna afsides liggande gränsprovins återfinna den fornsvenska klädedrägten ännu bibehållen, men så är ej förhållandet, ty i detta afseendet har Dal mer än många andra landskaper följt med sin tid. De yngre männen och drängarne begagna mera allmänt klädeskläder sydda på herremaner, och bondslickornas söndagsdrägt gör dem lika stadsjungfrur, och icke sällan ser man de rikare bondqvinnorna begagna siden. Om man efter Michelets påstående får tro att en bättre kladedragt fördelaktigt inverkar på de arbetande klassernas sedlighet, så måste denna vara i stigande. Dock vore väl den gamla klädedrägten både ändamålsenligare och billigare och säkert vackrare, ty efterhärmningar vilja ej gerna lyckas. Om Dal i åtskilliga afseenden följt med sin tid, så har det varit stationärt i andra, hvarpå såsom bevis kan anföras att alla kyrkorna i denna landsort varit i saknad af orgelverk, detta verksamma medel till gudstjenstens högtidlighet och kyrkosångens lyftning. Men nu i sommar hafva sådane instrumenter blifvit uppförde på ej mindre än 4 ställen, nemligen i Frändefors, Bollstad, Skållerud och Holm. Alla försardigade af orgelbyggaren Söderling i Götheborg. Att denna brist i kyrkorna ej varit följden af en hos allmogen saknad känsla för tonkonsten, ådagalägges af det intresse hvarmed kyrkmusiken afhöres samt de ovanligt talrika folksamlingar som tillströmmat vid dessa verks invigningar. Det okonstlade oförderfvade sinnet är alltid öppet för harmoniens makt och tonernas välljud då den slumrande känslan deraf erhåller väckelse, Denna känsla igenfinnes som ett nationalars hos svenska folket, ibland hvilket dessa un