Tolla. Roman af k. Åbout. Ökrers. från Franskan. (Forts. fr. N:o 186) Det är bra! ropade monsignoren. Så gån er väg! Jag vill söka att få ölxersten vaken. De svuro emellertid alla på, att de heldre ville låta slita sig i stycken än tillåta, att han blott vidrörde öfverstens arm. — Så öppna för mig. Jag vill ut! skrek han. Karlarne syntes öfverlägga med hvarandra om huruvida det vore rätt att låta en person i detta tillstånd gå ut på gatan, och det var först efter. ett tappert motstånd och en oräknelig massa invändningar som de öppnade porten och ölverlemnade honom åt sig sjelf. Rouquette dref i de första ögonblicken omkring utan att veta hvar han skulle bulta på vid en så ovanlig tid. Han stirrade med slöa blickar på husen i Corso, då han på ett gat