sallet, låt inspirera er af omständigheterna, tala, handla, satt himmel och jord i rörelse; hvarje medel är godt, pengar, lösten och hotelser, endast ni sär henne ut ur klostret. — Ack, min käre monsignore, hvad vill ni jag skall göra? jag har hvarken inslytande, makt eller — hon asbröt sig mycket lägligt, ty hon höll just på att tillägga: eller penningar — eller medhjelpare. Fordom hade jag dock en trogen tjenare, men han försvann d. 6 Oktober utan att taga afsked. — Och han har väl tagit med sig edra dyrbarheter? — Nej det har han visst icke gjort, den stackars gossen. Engelsmannen, som bor här ofvanpå beskyllde honom för att hafva stulit en bössa: det är måhända detta som gjort honom huset förhatligt. Då jag hade honom, den gode Cocomero, visste jag reda på allt, ty han smög sig tillochmed in i palatset Feraldi, endast för att kunna meddela mig nyheter. Den dummerjönsen som jag fått i stället, dåger till intet. Jag kunde lika gerna ha en som vore döf och stum, blind och enarmad på en gång. (Forts.)