—— — ——— sida öfverallt liksom hennes skugga. Om aftonen, på den tid då du brukade besöka henne, skall jag också gå till henne; jag skall sätta mig på din plats; vi skola tillsammans tala om dig, och ibland skola vi blanda våra tårar med hvarandra. Tärarne äro på långt när ej så bittra, då vänskapen hjelper att aftorka dem. — Det är mycket vackert, men .. Hör du ej redan alla de välvilliga tungorna utbrista: Hon älskar Pippo! hon gifter sig med Pippo! Pippo har slagit sin vän ur bradet! Jag skall ej kunna trycka en broderlig kyss på hennes panna, utan att man skall prata derom i hela Italien. Men vi kunna ju skratta derät. — Men vid alla helgon! . . . afbrot Lello honom häftigt. Annu ett ord. Klostret kan vara godt nog, men hvad rättighet har du att inspärra den du älskar ? (Forts.)