Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1855, sida 1

de väl påhitta, som är starkare än hvad de redan sagt? Hur kan du sätta någon tro till deras ord, sedan du sjelf sett dem arbeta i sin verkstad? Om man efter en månads tid tillskrefve dig, att man sett Tolla klockan tio på aftonen i en vagn med en ung man på vagen till Albano; om monsignore Rouquette lade en hel bundt anonyma bref på ditt bord; om din onkel skrefve, alt du är en saga för hela Rom, såsom du sjelf skref till din bror, skulle du icke då kunna skratta åt alla dessa lögnhistorier, hvilka nu äro gamla och utslitna? — Jo, men antag att Tolla verkligen läte bortrycka sig af sallskapslifrets hvirfvel? — Var du lugn! Jag skall nog vaka öfver henne, och aldrig skall ett fruntimmer hafva haft en mera svartsjuk väktare. — Men ... — Du kanner mig icke, Lello. Jag har älskat Tolla med passion alltifrån min barndom. Om du ej kommit i vägen för mig, hade Jag utan tvifvel hyst en ännu innerligare känsla för henne. Döm derför sjelf om huru jag skulle vara till mods, om jag säge att hon förrådde dig för en ovärdig! — Emellertid . . . — Då du är rest, skall jag ledsaga henne som en lifvakt, och jag skall vara vid hennes