Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1855, sida 2

rm .Aw —— — —— ter, eller att ni i alla sall ej ålskar henne så högt att denna kärlek kan förlana er mod att vara lycklig. Er trohet hänger redan blott på en svag tråd, och utan alla de eder och löften ni gjort, skulle den stackars Tolla redan vara glömd. Var ni lycklig på ert sätt; det skall ej pälaggas er något tvång: jag ger er ert ord tillbaka. Lello hade med mycken sjellbeherrskning åhört gresvens förebråelser, men de sista orden bragte honom utom sig. Han hade väntat att bli behandlad med stränghet, men på detta hån var han ej beredd. Han bleknade af vrede, och kunde i början blott framstamma några osammanhängande ord. — Var lugn, sade Toto till honom. Du är här endast bland vänner. Han svarade med häftighet: — Vänner! ... Herr grefve, vore jag ej van att betrakta er som min andre far, så skulle jag ej hafva tålt en dylik förolämpning. Ni tror mig i stånd att bryta mina eder! — Nej. — Jo, om förlåtelse. Då man säger till en man: Jag ger er ert ord tillbaka, så måste man anse honom för söraktlig nog att sjelf vilja bryta det. Jag heter Coromila, och Venedigs historia, som äfven är mina förfäders, Jemnar ej ett enda exempel på, att de gjort