Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1855, sida 1

Sa IloOTIIÖt tiden intill är 1848. Då reste sig Paris och bortjagade Ludvig Filip. och de tröge Tyskarne, som till hvarje handling synas behösva impuls utifrån, började äfven helt plötsligt röra på sig. Verkan häraf blef underbar: deras trettio tyranner visade sig på en gång mycket konstitutionelt sinnade — dock icke längre, än tilldess stormen var förbi. När thronerna åter stodo trygga i bajonetternas skugga, skyndade man sig att återinföra de gamla förhållandena, och der någon furste tvekade att bryta sin ed, åtog sig förbundsdagen arbetet i hans ställe. Hannovers befolkning är ansedd såsom den mest konservativa i Tyskland. Dess statsförfattning af år 1848 var ett mönster af moderation; sjelfve den gamle absolutistiske Ernst August fann sig väl i densamma, sedan den engång blifvit gällande; de oupphörliga slitningarne mellan regering och folk hade upphört, och när reaktionen öfverallt segrade i Tyskland, tillbakavisade dock Ernst August, såsom en man af ära, sina krönta kollegers uppmaningar att kullstörta den konstitution, han besvurit. Det var blott en folkklass inom Hannover, som var missnöjd med de nya förhållandena, nemligen adeln. Den hade förlorat sin sjelsskrifvenhet till första kammaren, emedan den hade ingenting annat att representera än sina egna lumpna intressen. Enligt den nya konstitutionen representerade den nya kammaren Hannovers vetenskapliga institutioner och kapitaler, dess förmögenhet och bildning. Blott i den mån adeln kunde göra anspråk på dessa, kunde dess inflytande göra sig gällande på statslifvet. Tyska förbundsdagen upptog det missnöjda ridderskapet till sin bundsförvandt, och sedan Hannover fick en blind konung och efter Lutkenska ministerens fall en reaktionär regering, har nn statsstrecket blifvit sullbordadt. Konstitutionen har blifvit störtad, oaktadt landets hela bildade befolkning sökt med alla lagliga medel värna densamma. Det är på Tysklands throner man sålunda har att söka de farligaste revolutionärerna, fienderna till ordningen och lugnet. Det är hufvudsakligen mot Tysklands bourgeoisie, den reaktionära rörelsen nu är rigtad, och den lider rättvist, då den af blind fruktan för det röda spöket år 1848 kastade sig i furstarnes armar och dervid förstörde frukterna af sina frihetssträfvanden. NORRA KRIGSTEATERN. Från Konstantinopel telegraferades d. 23 Juli, att Omer Pascha begifvit sig till Eupatoria; han hade under sin vistelse i Konstantinopel med sultanen öfverenskommit om de mest omfattande ätgärder i afseende på turkiska hären på Krim; hvaruti dessa åtgärder skulle bestå, nämnes icke. 3000 man reguliera turkiska trupper hade afsändts till Dardanellerna, för att tygla de upproriske Baschi Bozuks. Engelsmännens försök att af dessa vilda skaror bilda en sramlingslegion i sin sold synas vara uppgifna såsom fruktlösa; det är förmodligen denna omständighet, som föranledt engelska regeringen att söka skaffa sig italienska legotrupper. Brigadgeneralen Smith har afgått till Batum (i mindre Asien), hvars kommendant Mustafa Pascha hade begärt en förstärkning af 5000 man. Enligt bref från Konstantinopel af den 19 Juli träffade man derstådes anstalter att skyndsamt bispringa den i Kars inneslutna turkiska hären under Wassif Pascha. I brist af andra större transportfartyg utrustades de stora linieskeppen Mahmudie och Sefer Peiki äfvensom alla ångare, hvilka kunde umbäras i Eupatoria, att öfverföra trupper till Mindre Asien. Dessa skulle bestå af de reguliera bataljoner, som voro qvarliggande i Konstantinopel, en del af engelsk-turkiska kontingenten samt en tunesisk hjelpkorps, hvars ankomst till Konstantinopel dagligen väntades. Från Krim hafva de sednaste posterna icke medfört några nyheter af vigt. Belågringsarbetena sortsara, och svårigheterna hopa sig, ju närmare de framrycka mot de ryska försvarsverken. Rörande Ryssarnes sednaste utfall har general Pelissier till franska krigsministern insändt följande rapport: Herr Marskalk! Sedan en längre tid hade de belägrade ej visat sig utanför sina ringmurar, utan för att rekognoscera och genom små utskickade afdelningar så mycket som möjligt skaffa sig underrättelser om våra ansallsarbeten; men, såsom jag redan genom telegrafen i korthet meddelat, gjorde de natten mellan d. 14 och 15 Juli ett försök af kraftigare art mot venstra flygeln af de belägringsverk, vi uppföra mot Malakowtornet. Försöket misslyckades, såsom ni redan yet. Vi hade framför de mel