att älska din syster och att gifta mig med henne då jag kommer tillbaka? Hur kan det dumma löfte, som min onkel astvingat mig, kränka er? Jag har svurit ... Lello tystnade plötsligt; han hade hört Tollas röst -hon kom sjungande ned för trappan. Den stackars flickan öppnade dörren, skyndade bort till Lello, men stannade plötsligt liksom förstenad. Hon såg att hennes far var förfärligt blek, att hennes mor darrade, att hennes bror hade tårar i ögonen, och att Lello stod der förlägen och modsalld. De tego, alla, och ingen af dem vågade se på henne eller på hvarandra. Hennes hjerta slog våldsamt, och hon nedsjönk på en stol utan att våga bryta denna tystnad. Ett par långa minuter förslöto, under hvilka man endast hörde grefvinnan Feraldis snyftningar. Slutligen kunde Tolla icke längre uthärda det. — Hvad har händt? frågade hon. Hvad fattas er alla? Talen, jag ber er! Jag skall vara modig . . . svaren mig blott. Hör du, min mor? För Guds skull, säg mig hvad det är! — Stackars barn, svarade modren, du får tids nog veta det. Hon frågade ej mer, utan skyndade in i ett sidorum, der hon brast i en häftig gråt