— Hur läng tid, srågade Toto, åtgick för hans resa till Venedig? — Jag försäkrar dig att man förtalar den stackars Rouquette. Jag har i ett halft års tid studerat honom utan att han vet af det, och jag har under denna tid lärt att vara rättvis mot honom. Han håller verkligen af mig, och han skulle förr taga parti med oss mot min familj, än med min familj mot oss. — Då ni bar förtroende för Rouquette, sade grefvinnan, icke utan bitterhet, beklagar jag er. Ni har sett hvilket intryck underrättelsen om er resa gjort på oss alla — deraf kan ni sluta hur Tolla skall upptaga den. — Kära grefvinna, jag lider mer än hon. Hjelp mig derför att förbereda henne derpå, ty ensam har jag ej mod dertill. — Du måste likväl ha en hel del mod qvar, sade Toto, ty i palatset Coromila har du just ej förlorat något deraf. — Ja visst, jag är svag, jag är usel; jag fruktar min onkel oaktadt han är den bästa menniska i verlden. Kom bara med dina förebråelser — jag skall ej försvara mig; det sinnes ögonblick, då jag föraktar mig sjelfl Men hvad skall jag göra? Jag har gifvit mitt ord att åtfölja min bror, och i går vid middagsbordet har det upprepats för öfver tjugu personer! Men hur kan det afhålla mig från