Styckegods. Porträttet. En ung pariserkonstnär hade nyligen målat en hertiginnas porträtt, hvarmed hennes slägtingar och vänner dock icke voro nöjda, emedan de påstodo, att det ej var likt. Målaren deremot var öfvertygad, aut hans arbete var beuudransvärdt lyckadt och föreslog att frågan, om det var likt eller icke, skulle afgöras af en liten, hertiginnan tillhörig, hund. Det gick man in på. Så blef då porträttet skickadt till damens hötel, der ett talrikt sällskap församlade sig, för att bevittna det besynnerliga profvet. Taflan upprestes mot en stol och bunden blef inlockad. Koaypt hade han sått se porträttet, förrän han nosade på detsamma, slickade det, uppifrån och ner, samt betygade den innerligaste glädje.