Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 augusti 1855, sida 1

— Uppgil det, så ansvarar jag för dina 6gon. ME Omöjligt, min vän; jag har gifvit mitt ord. Frågan är om en liten resa. Iill Albano? Noeoij längre bort; men vi hafva öfverenskommit att begagna posthästar, på det att vår srånvaro må bli så kort som möjligt. ÅRmtta dagar? oo Nej mera. Nå, sedan jag nu börjat denna kinkiga bigt, så veten då, att min onkel, Som har sina vanor och ej kan lemna Rom, begärt af mig att jag i hans ställe skall ledsaga min bror till London, och det har ej varit mig möjligt att vägra. Ni begripen ju nog, att om Tolla ... Han fick ej tid att sullanda denna fras. Toto, grefven och grefvinnan hade rest sig på samma gång. — Ni är en svag menniska, Lello Coromila, sade grefven med sträng röst. — Hvilken uselhet! utropade Toto. — Det blir hennes död, hviskade grefvinnan, (Forts.)