Rättegangsoch Polissaker. Från Uddevalla. Fiskaliska åtalet mot bagaren Larsson för utösvadt våld mot pigan Emilie Augusta Olsson, förevar åter till förnyad handläggning vid rådhusrätten d 23 sistl. Juli, då gesällen J. F. Olsson, som för närvarande arbetar på Trollhättan, samt trenne vittnen hördes. Olsson, lika lugn och trygg som sin förra mästare, och hvilken numera för sin egenskap af pigans kusk är att betrakta som part i målet, erkände äfven, att han i nämnde egenskap i åtalade tillfället tjenstgjort; men påstod, att sådamt icke skett på mästarens befallning; äfvensom, att han ej unnat pigan att få åka i diligencek ) längre än ett stycke af Nygatan samt Kyrkogatan utefter, ner till torget, hvarest ban återvändt samma väg till Larssons gård (strackan, fram och tillbaka, utgör dock närmare ett tusende alnar och således alldeles tiliräckligt i ett så obeqvämt åkdon), så lärer väl ock rätta förhållandet hafva varit, alldenstund ett vittne berättade, att han, som varit sysselsatt med arbete invid Kyrkogatan, sett Olsson passera förbi med kistan i riktning från Larssons bostad, och, på tillfrågan hvad denne förde i kistan, fått det besked, att det vore grisar, hvarpå tåget fortsattes i riktning åt torget; men återkom efter en kort stund somma väg tillbaka, då Olsson tillsporde vittnet om ban bade lust att med egna ögon se hvad som förvarades i kistan, och, på vittnets jakande svar, öppnade en smula på locket, hvilket dock strax åter tillslöts. Vittnet observerade emedlertid, att det var ett fruntimmer, som, gråtande och skrikande, lås på kistans botten, med ryggen uppåtvänd, hvilket gjorde, att han ej kunde igenkänna personen. Vidare hade ett annat viltne från torget varseblifvit Olsson, då springande och kommande med kistan uppifrån Kyrkogatan, samt, just då ban hunnit till början af torget, tvärt vändt, och kört samma gata upp igen, hvilket besynnerliga beteende väckt vittnets och andra närvarande personers uppmärksamhet. Arendet blef uppskjutet till d. 30 sistl. Juli, för kallandet af den person, hvars häst och kärra begagnades för utförandet af nidingsdådet; och hvilken ej till i Måndags kunnat anträffas. —— — ) Detta uttryck har, enligt pigans egen utsago, blif vit, efter fullbordad lusuur, till henne på spe nyttjadt.