Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1855, sida 2

sk.; till den öde Jul: 4,368 Spd. 4 sk., tll den ls5:de Juli: 4,101 Spd. 89 sk.: till den 22 Juli: 4,424 Spd. 45 sk. AA —— — Badorterna på Sverges vestkust. Red:n har haft nöjet emottaga följande bref från Gustafsberg, dat. Juli 1855: Broder! Jag må tillstå att du är en rolig kurre, som ber och bråkar att få reda på mina äfventyr, hvilka naturligtvis blifva af den mest prosaiska art, under min resa hit och mitt vistande härstäde-; men jag kan väl tro att dina minnen, sedan du för 15 å 16 år sedan var här, göra att ditt gamla bjerta ännu klappar varmt för stället, som visserligen är sig likt, men hvarest ej mera finnes någon lefvande qvarlefva af dåvarande förtjuserskor och glada besökande. — Detta oaktadt ske din vilja, och härmed de underrättelser du önskar: Efter att hefva tvättat af mig sotet från masugnen och härden i fors i Fryksdalen, för att enligt lakares förpossning och ordres begifva mig till Rostock (ej detta Rostock som ligger i Mecklenburgsha landet, utan det på Dahlstand), och efter att der pumpat i mig en månad visserligen ganska tjenligt, men icke välsmakande vatten, omgifven af temligen tråkiga brunnsgäster och omhuldad med, lindrigast taladt, ringa beqvämlighet, afreste jag hit samt ankom i medlet af månaden. — Jag intog en liten skrubb i Syskrinet hos den välbekante skomakaren och begaf mig ut på undersökningar genast efter intaget qvarter. — Jag fann att den sköna naturen var qvar och att ännu ingen yxa väldfort sig i den vackra parken på mina älsklingar, de gamla ekarne, smålonnarna samt deras syskon. Desse hälsade mig också välkommen och frågade hvar jog dröjt så länge. — Byfjorden sqvalpade sina lätta vågor emot stranden; de hvita byggnaderna beskådade sig i den klara spegeln, och solen likt ett eldhaf sjönk bakom bergen samt färgade parken med sitt rosenskimmer. Basinerna slöto likt svanor på hafsyten. En liten ångbät af 4 hästars kraft kom i detsamma frustande, iullpackad med passagerere från Uddevalla — herrar temligen sprättaktigt utstyrda och damer med granna shawlar och ännu grannare parasoller, smärta lif och rosenfärgade kinder, debarquerade och promenerade uppåt parken. Aha! tänkte jag, åter en nouveaut (detia naturligtvis gallde ångbåten, ty hvad damernas vackerhet beträffar är och har varit en gammal sägen, att Uddevalla producerar sådana i ötverflöd). — Straxt derefter kommo 2:ne båtar med badgäster, hvilka gjort en utfart på sjön och nu gjorde några slag i viken, under afhörandet af Bohus läns reg:tes musik, som blåser i parken morgnar och aftnär, samt hvars toner omljudade i skogen nu som fordom. Nå! flög åter igenom mitt hufvud: De döda tingen äro sig lika, få se om det är sa med menniskorna, d. v. s. de fordom permenedia iunevanarne har. — Du känner min tendens för originaler och finner att jag spejade således genast efter mina gamla bekanta i denna väg; men se då gjorde tidens frätande tand sig gällande och visade mycken afoch bortgang. — Först öoch främst bland ställets, om jag så må säga, infödingar, saknades vår gamle värd, skomakaren; sedan den glade, treflige värdshusvärden, som bockande i sin dörr och knäppande med händerna till uttryck af glädje, då någon större beställning gjordes, hade vandrat all verldens väg; deras söner hade visserligen uppstigit på de ledigvarande tronerne, kunna äfven vara ganska godt folk, men fädernas originaliteter saknas. Den gamie beskedlige kaptenen och den tjocke glade läraren på stället voro ersatta af andra smala, och som mig syntes temligen tuunna personer. Direktören visades mig samma afton, en smalväxt, rak tall, med allvar i ansigtet och hvit halsduk, vandrande gravitetiskt och ej likt dem, som på var tid fungerade der. Detta rörande ställets tillhörigheter. Hvad åter beträffar de årligen återkommande badande, som under våra gladare år härstädes, med anspråk att vara auktoriteter, gjorde besök, saknade jag gawle gubben v. G.... som alltid visade ungdomen ett gladt ansigte, presiderande vid whisteller wira-bordet i någon pavilion, blåsande stora hvirslar rök ur tobakspipan samt alltid försedd med antingen 4 honneurer eller också solo sju i bögsta sargen, och den glada ungdomliga skaran med nöjenas tongifvare, förste arrangeuren, rumormästaren von R., voro försvunna, visserligen esterträdda af andra, hos hvilka val ej den sordna lisligheten kunde markas, men som dock tyckas göra siit till för att hålla glädjen och nöjet fängslade inom kretsen af badområdet. Likasom på vår ud har här varit arrangerade kärroch sjopartier; bjudningar af herrarne och likaledes af damerna, dock ej så storartade, som om du påmiuner dig bland andra tillställningar, utfarten till Hedegärde, då antalet af åkdon utgjorde omkring sjuttio. Du begär mitt omdöme törande baden och buruvida du bor nästa är rycka dig från din dammiga pulpet och här stärka dina förlamade krafter. Jag råder dig hårtill; man anför mot stället, att vattnet är mindre salt; jag svarar härpå, att enligt min tro, vattnets verkan år lika kraftfull, om också sältan skuile vara litet mindre än vid hafsbrynet, och att för den som kan taga baden i basin eller öppna sjön gör detta mindre än den som erhålles af de andra ingredienserna derstädes. Man beskrifver badens servering i Strömstad säsom alldeles sörcträfslg. Jag har ej sorsökt dem, kan således ej bedöma detta, men troligtvis då jag af en händelse sett, aut badinrättningen här gaf i denall förlidet år 1000 rdr bko, kunde sådant nog vara ett skäl för direktionen att äfven i dylikt hänseende ordna mera fullkomlighet. Den vackra naturen, som så betydligt bidrager att stärka och uppfriska en af arbete och mödor utbråkad varelse, träffas ej på något badställe i sådan fullkomlighet som här. — Du minnes våra månskenspromenader i slutet af Augusti, förbi Christinedahl och Emaus, huru förtjusta vi voro att återfinna schweiziska vyer och schweilisk luft uppe i nordens sträfva natur. Jag kan ej neka att samhällslifvet bland de nu besökande härstädes kanske är trefligare ån i vår ungdom, ehuru medgifvas måste, att det high faishionabla sättet är tillbakasatt, men i följd deraf också stelheten, som vidlåder detsamma. Våra glada epelare och älskvärda rouser hasva upphört att vistas här, men deremot synes en lugngilvande stillhet, omvexlande med ganska tillfredsställende nöjen, karakterisera det heta. Bland anuat i pittoreskt naturvackert hänseende, som frapperar, äro alla de små etablissementerne för inrymmandet af badgäster, som spridda öfver allt, ge stället ett ganska landtlikt utseende. Du minnes dem säkerligen ganska väl, nemligen vid sjelfva Gustafsberg: varfvet, lilla gula huset, Sjösnäckan, Grefvebyggningen, Syskrinet, Ladan, I skomakarens samt ett stycke derifrån Höiientorn och