då anfallet skulle ske på flödefatet, ville hvarken för mig eller min reskamrat försöket lyckas. Hage och klockaren deremot, som ej voro främmande för sådan gästabudsmat, åto otroligt. Sedan vår gastsria Anne, så hette jäntan, serverat oss med hvar sin kopp kaffe, utsågo vi oss liggplatser. Jag var, ono digtvis, efter hvad jag sedan fick höra, rädd både för säallar och andra täcken; virade mig derföre in i min kappa, bäddade på en bänk med några böcker gråpapper, som botanikern medfört, och sof så ovaggad tills solen följande förmiddagen stod högt på himmelen. (Foris.) 211i Å33