Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juli 1855, sida 2

nomgått en mangd stadier, hvarigenom sakens verkstallighet blilvit mer än skäligt fördröjd. Hvar skulden härför ligger vilja vi ej för tillsallet närmare undersöka, men Ins:n kan göra sig underrättad derom, derest han är medlem af Domkyrkoförsamlingen, på den sockenstämma, som snart kommer att utlysas mellan nämnde församlings medlemmar till ärendets afgörande. Samma Ins:e frågar huru det går med den nya theaterbyggnaden. Efter hvad vi försport, är teckningen för densamma i det närmaste fulländad och den nedsatta kommittåen har erhållit magistratens tillstånd, att för byggnaden disponera en tomt i Kungsparken till höger om vägen, som leder från staden till Parkvilla. För ögonblicket synes saken hvila, till följd af åtskilliga kommittåledamöters bortovaro. En tredje Ins:e klagar, i afs. å den del at härvarande badbassin, som är upplåten för begagnande åt fruntimmer, att anordningarne derstades äro högst otillfredsställande, icke blottiafs. å badlinne m. m., utan ock deri att badrummet omsvärmas af en hop badande manspersoner, hvilka man ej kan undgå att se och hvilkas konversation man ännu mindre kan undgå att åhöra. På vägen från badrummet till den med tältduk omgifna bassinen kan den badande endast med stor försigtighet skydda sig undan obehöriga blickar. Mest stötande är dock, att vid ingången till badhuset, fruntimren mötas af en hop straxt bredvid på den öppna stranden badande karlar. Red:n har förut emottagit klagomål öfver dessa bad på öppna stranden mellan Stora Bommen och badbasinen, hvilka isynnerhet väcka anstöt hos förbifarande på ångbåtar och andra fartyg. Baden lära ej vara tillåtna, men då fattigt folk icke eger tillgång till andra bad, lära myndigheterna hafva funnit det betänkligt att iakttaga ett förbud, som skulle så motarbeta den allmänna sundheten och snyggheten. Det är utan tvifvel en ganska giltig grund för en sådan åsigt, men då olägenheterna af de öppna baden också äro ganska stora, torde man böra vara betänkt på uppförande af badhus til begagnande för fattigt folk mot ringa asgist. De öfverklagade bristfälligheterne med fruntimmersbassinen borde under alla förhållanden afhjelpas. Rörande jernvägsarbetena å den Vestra stambanan äro vi i tillfalle att meddela några upplysningar, som vittna om den oförtrutna ifver och drift hvarmed dessa arbeten blifvit bedrifna och fortfarande bedrifvas. Jordgräsningsarbetena, som äro utsträckta från Götheborg till Lagmansholm, öfver 51 mil, halva så sortgått att redan med sistlidne månads utgång merän 1! mil af banlinien voro fullbordade och 4 mil under arbete, hvadan omkr. 2 mil nu kunna anses färdiga, utom ballastningen eller grusbelaggningen. De teckniska svärigheterna vid denna banas utläggning mellan Jonsered och Alingsås hafva vid utförandet i detalj visat sig allt svårare; så måste t. ex. Säfve-ån passeras på icke mindre än 7 ställen med broar af från 3 tal 5 hvalf på hvardera stallet. De djupare fyllningarne i vikarne längs sjöarne Aspen och Säfvelången kunna icke med framgång utföras innan de af berg bestående utskjutande uddarne under nästa vinter blifva undansprängda och stenen från dessa använd till stöd mot fyllningen. Byggnader, iustrumentalier, redskap och sängkläder äro anskaffade för den närvarande arbetsstyrkan, hvilken, inberäknadt 600 man af Elfsborgs Kongl. Regemente, utgör omkring 3000 man. Nya vägars upptagande utgör en icke ringa del af arbetena å denna sträcka; så anlägges en ny sådan öfver höjderne mellan Almekärr och Jonsered. Landsvägen söder om Alingsås omlägges från östra Bodarne öfver Ingereds f. d. gästgilfvaregård, hvarförutan flere backar och krökningar rätas å gamla vägen mellan sistnämnde och Lerums gästgifvaregårdar. Inlösningssumman för nya landsvägen mellan Lerum och Alingsås, samt kostnaden för nu uppgifne omlaggningar lara uppgå till omkr. 70,000 rdr bko, en utgift, föranledd af terrängens be skaffenhet, som icke eller högst ringa gagnar sjellva jernvägsbyggnaden. Det kan nu också med sakerhet beräknas och förutses, att jernbanan mellan Jonsered o. Alingsås blir ganska dyrbar och i förhållande till längden sannolikt den kostsammaste mellan Götheborg och Stockholm. betta kan så till vida hafva sin fördel, att man med säkerhet kan beräkna att fortsättningen af denna stambana skall kosta mindre och icke mera än början, hvarförutan de omvexlande och svåra terrängförhållandena åt arbetsbefälet måste gilva en mångsidigare erfarenhet än på en mera gynsam lokal; en omständighet, som framdeles måste komma jernvägsbyggnaderna i allmänhet till godo. Vid Götbeborg lära arbetena med bangårdens