Tolla. Roman af k. Åbout. Öfvers. från Franskan. (Forts. fr. N:o 172.) Så snart Rouquette fick se generalskan, visste han genast att hon för honom skulle vara en högst användbar bundsförvandt. Han beslöt att både roa sig åt henne och begagna hennes tjenster. Hon trodde sig bära sig mycket fint åt genom att börja med att gratulera honom till den underbara kur han företagit med Lellos broder: från den äldre brodren till den yngre var öfvergången ej svår; men Rouquette ville på intet vis taga åt sig något af det loftal, hon slösade på honom. — Det är icke jag, sade han, som har botat furst Coromilas äldste son; hela äran för kuren tillkommer Gud och den sjukes goda natur. Familjen Coromila skall ej gå under i mesalliancer. — Ah, monsignore, ni lugnar mig. Man