AILIIISasINL VI 1111919 SVE StifevUe 11 Uun C1. een ;örde personer af den bildade klassen, som örsäkrade, att de på flera år ej sett ett äpple. (Forts.) Inrikes Nyheter. 10 Götheborg. —Mer än en gång har man haft tillfålle att anmärka besynnerliga rättegångshandlingar itgångna ifrån rådstufvurätterna i flera af våra småstäder. Så torde läsaren erinra sig det berygtade fästningsmålet i Warberg, hvilket ock blifvit af högste domstoln återsörvisadt till ny ransakning; så finner man nu en handling af rådstufvurätten i Kristianstad, som icke mindre blottställer samma för skipande af lag och rätt tillsatte domstol. Denna handling består uti ett utslag salldt i ett af tvenne herrar, majoren Bergengren och landssekreteren Olsson, väckt trycksrihetsåtal emot ansvarige utgifvaren af tidn. Svea, konstförvandten Furutråd. Enligt tryckfrihetsförordningen har detta utslag blifvit underställdt hofrätten öfver Skåne och Blekinge, hvilken domstol återförvisat målet till ny handläggning uti följande utslag: Hvad i målet förekommit har Kongl. Hofrätten öfvervägat samt finner, beträffande den i målet framställda anmärkning mot majoren Bergengrens och landssekreteraren Olssons behörighet att i målet föra talan, rådstuvurätten deraf hafva varit oförhindrad att med detsammas handläggning fortsara; hvarjemte Kgl. Hofrätten gillar rådstuvurättens beslut den 1:de sistlidne Maj, bvarigenom Furuträd förklarats böra såsom ansvarig utgifvare af ifrågavarande tidning anses; men som vid det den 4:de sistlidne Juni inför rådstufvurätten företagne val för fullständigande af den nämnd, som det tillkommer pröfva lagligheten af åtalade artikelns innehåll, hvarken Furuträd eller domstolen utsett det antal jurymän, att de i 5:te 2:a mom. Tryckfrihets-förordningen ovilkorligen påbjudne ömsesidiga uteslutanden af visse bland dem kunnat ega rum; samt den af rådstufvurätten till nämndens besvarande framställda fråga till omfånget varit otillråcklig i ty, att derigenom icke uttryckligen till nämnden hänskjutits pröfningen, huruvida åtalade artikeln innefattade brottslige förgripelser mot majoren Bergengren och landssekreteraren Olsson; alltså och då, jemte det rådstufvurätten, mot stadgandet i 15:de kapitlet l:sta Rättegångsbalken, att den i brottmål tilltalade skall inför rätta personligen sig inställa, tillåtit Furuträd att genom ombud svara i målet, den af rådstufvuratten till nämnden afgifna skriftliga berättelse finnes dels mot sakförhållandet stridande och vilseledande derutinnan, att innebållet af rådstufvurättens d. 7 Maj första meddelade beslut blifvit så anmärkt, att deraf kunnat föranledas antagande, att genom samma beslut åtalade artikeln förklarats syfta på majoren Bergengren och landssekreteraren Olson, dels ofullständig i det, att berättelsen icke upptager att ansvarspåståendet af bemälde parter slutligen blifvit inskränkt till yrkande om tillämpning af 2:a mom. uti 5:e 4 60 kap. missgeraingsbalken, dels ock otillståndig i det afseende, att uti berättelsens mest maktpåliggande del flere ord blifvit öfverstrukne samt ändring och öfverskrifning skett; aktar kongl. hofrätten nödigt, med undanrödjande af det d. 4 Juni förrättade jurymannaval, nämndens utlåtande och underställda utslaget, visa målet åter till rådstufvurätten, som har att detsamma i parternes närvaro å nyo företaga och, sedan nytt jurymannaval i stället för det nyss anmärkta i föreskrifven ordning förrättats. rådstufvurätten ej mindre till nämnden oslemnat en kort, noga bestämd och äfven i yttre hänseenden tillbörlig skriftlig sammanfattning af målets verkliga beskaffenhet och skick, än ock i den till nämnden framställda fråga inlagt erforderlig fullständighet samt parterne jemval i öfrigt fått behörige rättegångsförmåner tillgodonjuta, nytt laglikmätigt utlåtande meddela, utan hinder af förra, nu undanröjda åtgärder och beslut. Hofrätten har, såsom man ser, icke blott funnit rådstufvurätten hafva origtigt uppställt den till juryn framställdar frågan (hvarpå ett tryckfrihetsåtals utgång i väsentlig mån beror); hofrätten har tillika funnit samma rådstufvurätts till nämnden afgifna skriftliga berätteise sedels mot sakförhållandet stridande och vilseledande, dels ofuliständig, dels ock fotillstandig. i Något mera tillintetgörande omdöme om en domstols handling låter knappast tänka sig. Man skulle ha svårt att fatta möjligheten af sådana handlingar, derest man ej erinrade sig huru flera af våra rådstufvurätter äro sammansatta. Det kan nemligen hända — märkligt att omtala — att i dessa domstolar icke sinpes en enda lagfaren person. Så har man nyligen sett rörande Strömstad huru borgmästaren der fått tjenstledighet och en illiterat rådman blifvit förordnad att sköta hans tjenst. Nu finnes i denna rådstufvurätt, som dock kan hafva alt aldömma ganska vigtiga mål, icke en enda person, som känner svenska lagen, då det icke är att förmoda, att beskedlige köpmän, skeppsmäklare eller handtverkare, som blifva rådmän, hafva gjort eller komma att göra lagfarenheten till sitt särskildta studium. Det tyckes väl då vara skäl, att hofrätterna, när de besluta om borgmästare-förordnanden, dertill endast nämnde personer, som ägde någon insigt i lagen och någon erfarenhet i densammas tilllampning. Ty hvilket förtroende skall allmänheten eljest kunna hysa till lagens utöfvare? — Då en ordinarie prestman erhåller tjenstledighet, kan alldrig i hans ställe en person tillförordnas, som icke är prest, och dock vore det oändligt mycket lättare för en lekman att sköta en kyrklig befattning än en juridisk, som ii. alAta nm