Styckegods. Anehdot ur Rossinis Hf. Bröderna Escudier berätta om Rossini, i deras, för icke så längesedan utgifna bok: Rossini, sa vie et ses ocuvres, följande ganska roliga anekdot: Händelsen tilldrager sig i Neapel, morgonen efter första representationen af Othello, hvilken opera, som bekant är, väckte allmän förtjusning. Rossini sitter midt bland sina förtrognare vänner, hvilka med glaset i hand gratulera honom till framgången af hans nya opera, då man hör en sakta knackning på dörren. Barbaja, teaterdirektören, stiger upp och öppnar; en Engelsman, som synes vara omkring 50 år, stiger in. . Hvem söker ni? frågade Barboja. -Herr Rossini, lydde svaret. Hvad önskar ni af honom? Endast att få se bonom. -Godt! se der, var så god och betrakta honom nu så mycket som er lyster!s Under denna dialog hade Rossini oförmärkt gifvit grefve von F. ett tecken, att han skulle sätta sig vid andra sidan af bordet, midt emot Engelsmannen. Engelsmannen satte sig nu ner vid samma bord och stirrade oaflåtligt på grefve von F., hvilken, likasom Rossini, var klädd i blå rock och hvit halsduk. Sällskapet fortfor helt ogeneradt att dricka och inbjöd Engelsmannen att deltaga i frukosten Denne proponerade en toast för den Store kompositörens välgång, och grefven (den förmente Rossini) besvarade skålen på så blygsamt sätt som möjligt. Denna löjliga scen uppväckte öfver hela laget en stormande munterhet; men Engelsmannen steg upp helt allvarsomt, gjorde en vördnadsfull bugning för den förmente Rossini, och lemnade sällskapet. Vid utgåendet hviskade han till den honom följande Barbaja: Sir. jag måste till hvad pris som helst hafva en väst eller rock, som tillhört Rossini. Vänta ett ögonblick, svarade Barbaja, jag skall genast vara här igen. Då Barbsja meddelade sällskapet Engelsmannens sällsamma önskan, utbrast ett skallande skratt. Grefve von F. afklädde sig genast sin rock och lemnade densamma åt Impressarion, som gick ut till Engelsmannen, hvilken väntade i förstugan. Här, sade Barbajo, är herr Rossinis blåa rock! Engelsmannen upptog helt trankilt sin börs, tog derur en 100-pundsnot, och bad Barbaja, i det ban