Landsorten. LANDSKRONA. Tid efter annan hafva vi omnämnt huruledes bränvinssmugglingen bär på kusten bedrifves i stor skala och detta fortfar ännu. Beslag göras visserligen tidt och oita: men hvad båtar detta, det är som en droppe i hafvet. Vi hafva af en liebhaber bört sägas att här på kusterne uppsmugglas minst 2000 annnor bränvin dagligen. Huruvida detta kan vara möjligt veta vi icke; men att stora partier inkomma från Danmark är lika säkert som att ioförandet skall fortfara så länge vinsten härpå är så gifvande, som för närvarande. — Att smugglingen icke går i hten skala kan man sluta dels deraf att här och der äro flera personer ständigt sysselsatta med förfärdigandet af bränvinsankaren och dels deraf att just i dessa dagar en person sålt flere tusen kannor till Götheborg. (Måone icke detta bar varit danski?). Vi ha icke velat omnämna detta såsom en uppmaning till kustbevakningen att göra sin skyldighet; ty de täta beslagen vittna om att de göra hvad för dem är möjligt; men vi tro oss böra fästa höga vederbörandes uppmärksamhet på att så ställa sakerna att lurendrejeri (af bränvin åtminstone) af sig sjelf kunde upphöra och icke såsom nu hafva författningarne sådana att det är så tillsägandes ett nödvändigt ondt att dalglli gen några tusende riksdaler endast för en så pass onödig sak kommer att utgå från en enda provins till grannriket, utan att lemna den ringaste nyt tig valuta derför; men väl tvärtom. Detta är onekligen af större vigt än hvad det vid första tankan derpå vill synas. Eno bland följderna häraf är att fiskrarne försumma sitt rätta yrke, så att högst obetydlig fisk inkommer till staden, eller så obetydligt att det blott kan dölja de i korgarne förvarade bränvinskärlen.