Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1855, sida 2

mellertid ej bestämd att rädda Lovisa, ty under natten uppkom tillsalligtvis eldsväda i en del af staden, i hvilken vi ej hade varit, och före daggryningen var hela staden förvandlad i aska. Yvelverton. Denna berättelse ör tillräcklig att vederlagga Ryssarnes påstående, att Engelsmännen förstört staden; rapporten åtföljes för öfrigt af en depesch från amiral Dundas, i hvilken han beklagar den olycka, som drabbat staden, och upplyser, att stadens auktoriteter sjelfva medgifvit, alt eldsvådan uppkommit genom en tillfällighet, som ej hade något sammanhang med Engelsmännens åtgöranden. Med anledning af kapten Yelvertons rapport anmärker tidningen Globe, att samma fästning Svartholm, som Ryssarne, utan att lossa ett skott, nu lemnat i fiendens våld, sedan de i flera år arbetat på dess utvidgning, försvarades under ryska invasionen i Finland år 1808 af 700 Svenskar samt först efter 25 dygns belagring och 6 dagars bombardement öfverlemnades till Ryssarne, hufvudsakligen tillfölje af brist på dricksvatten. ITALIEN. En korrespondent till tidn. Independance, Belge skrifver från Paris d. 19 Juli: ,Jag har erhållit nyheter från Italien, hvilka i sin helhet äro af stor vigt. Österrikes ställ ning i Lombardiet blir med hvarje dag mer krigisk, för att ej säga hotande; det är sannt, att dess arm i Italien redan uppgår till 100000 man, men deremot falskt, att jäsning råder inom befolkningen. Det är blott i Kyrkostaten oro visat sig i sinnena tillfölje af det djupa elände, som prestregeringen dragit öfver landet. Hvad beträffar tillståndet i Neapel, bar ingen revolutionär rörelse ännu försports derstädes, men man befarar dock ett utbrott. I detta fall skola Österrikarne, enligt öfverenskommelse med konung Ferdinand, inrycka i Neapel, och gardesregementerna samt Schweizarne öfverskeppas till Sicilien, för att qväfva den revolutionära rörelse, som, efter hvad man förmodar, förberedes derstädes. — Cecchetti, hvars namn blifvit så ryktbart med anledning af den förföljelse, han måst lida för sin religion, är nu försatt på fri fot. Han var dömd till ett års fängelse, för det han sökt utbreda protestantismen, men detta straff är nu förvandlaet till ett års landsflykt. Storhertigen af Toscana var sinnad att gifva honom nåd, men ansåg det sig ovärdigt att ge vika för de häftiga artiklar, engelska pressen rigtade mot honom. Sedan pressen tystnat, ansåg sig storhertigen kunna följa sin böjelse, och när en i Florens bosatt bankir, nnderstödd af britiske ministern lord Normanby, begärde Cecchettis frihet, gaf storhertigen efter. Cecchetti begifver sig till Piemont, der han skall lefva af en pension, som Londons bibelsällskaper subskriberat åt honom. Om utt år får han återvända till Toscana.?