Utrikes Nyheter. Napoleons regering har en ovanlig lycka i penningnegociationer; medlen, med hvilka kriget skall föras och statens mångfaldiga utgifter bestridas, synas nu i ordets egentliga bemärkelse strömma in i statskassan. Teckningen för det nya statslånet började i Paris d. 19 Juli och uppgick redan den dagen till 30 millioner francs; det ser ut, som om de större bankirerna skulle blifva alldeles uteslutna från teckningen, enär hela lånebeloppet, 750 millioner, sannolikt inflyter genom de privilegierade deltagare, som teckna sig för blott 50 francs ränta. Det är vid detta, likasom vid den föregående låneoperationen, hufvudsakligen de mindre kapitalisterna, som förse staten med penningtillgångar och deraf draga de utfåsta fördelarne; Napoleon har så velat, ty han låter intet tillfälle gå obegagnadt ur händerna, då han utan fara för sin makt kan visa, att ban är en herrskare, som stödjer sig på den klass, hvars röster skänkte honom thronen. Engelska ministeren har nu lyckligt öfverstått det si-ta allvarsamma anfall, man rigtat mot densamma, i det Roebucks motion blef förkastad i underhusets möte d. 19 med 289 röster mot 182. Utom det att parlamentet för närvarande vill undvika en ministerkris, genom hvilken fredspartiet skulle vinna i styrka och Tories möjligen spela makten öfver i sina händer, kan orsaken till Roebuckska motionens fall sökas deruti, att Roebuck, då han utvecklade skälen för framställandet af sin motion, gaf densamma en alltför stor utsträckning; han ville hafva ett tadelvotum uttaladt ej blott mot den afgångna, utan äfven den nuvarande ministeren. ej endast mot de mer framstående medlemmarne af kabinettet, utan ock dem, som beklädde mera underordnade poster. Han angrep derjemte expeditionen till Krim såsom ett öfveriladt och misslyckadt företag, och i denna punkt delas hans åsigter af tidningen Times, som föreslår att upphäfva belägringen af Sebastopol och i det inre af landet, företaga en diversion som kunde afsluta kriget på Krim före vintern. I hufvudsaken är deremot nämnda tidning oense med Roebuck; den uppmanar underhuset att ej förspilla tiden med onyttiga diskussioner om fel, som äro begångna, utan draga lärdom af dem för framtiden, så att landet ej ånyo måtte underkastas de svårigheter och lidanden, som en dålig administration förorsakat. Lord John Russells uttradande ur ministeren har ingalunda försonat engelska pressen; Times och Morning Chronicle förklara, att han spelat politisk bankrut, och att hans roll såsom statsman ar slutad; Spectator beskyller honom för hyckleri och lösa grundsatser, och den radikale Leader kallar honom Janus Russell. I bref från Petersburg och Warschau har på sednare tider ofta talats om kejsar Alexanders sfsigt att företaga åtskilliga reformer i polska förhållandena. Denna uppgift har nu fått bekrältelse; czaren har verkligen i detta hänseende vidtagit åtgärder, som äro af stor vigt och utan tvifvel skola uppfylla det ändamål, till hvilket de sylta: att nemligen vinna Polackarnes sympatier för ryska kejsarens person, om också ej för sjelfva ryska väldet. ben utomordentliga kommisson, som inrättades i Warschau, för att undersöka och döma politiska förbrytelser, har nu efter mångårig godtycklig verksamhet ändtligen blifvit upplöst, och mål