äskådande af bergsast och solid beskaffenhet hos jernbarnsarbetet vinner tillit och trygghet, utan tvertom öfverallt tycker sig finna osäkerhet och svaghet. Man har nemligen vid konstruktionen af denna bana gjort försök med viadukter öfver branter och djup, uppförda af bjelkar och timmer, i stället för det annorstädes öfliga materielet af sten och jern. Nekas kan ej, att det föreföll oss en smula obehagligt, då trainen med slängande rörelse, under temligen skarp fart, rullade fram öfver dessa pålverk, som darrande och knakande under den oerhörda tyngden stodo i strömmarne och träsken, ofta uppspetade till en höjd af trettio å fyratio fot, eller kanske derutöfver. — Solen brände emellertid med tropisk värme och tjocka stoftmoln injagades i vår vagn från de omgifvande sterila moarne. Detta kunde nu ej bjelpas och hade väl varit drägligt nog, om icke en annan omständighet inträffat, som gjorde det sju resor värre. När vi slutligen nalkades gränsen för resan, öppnades plötsligen kupeernas dörrar och på oss invraktes en massa bönder och annan allmoge, så att i hvarje vagnsafdelning, som är bestämd att rymma blott åtta personer, nu intvingades tolf eller derutöfver. Följden blef den, att som vi ej fingo rum bredvid hvarandra, måste vi söka plats i hvarandras knän, och jag var olycklig nog att halst krossas under tyngden af en full bonde; dock föredrog jag denna börda, ehuru obehaglig, framför den ännu obehagligare af några kärringar, som nedtryckte mina kamrater. Då vi något hämtat mod och frågade efter anledningen till ett sådant förfarande, gafs oss den upplysning, att alla dessa beskedliga menniskor haft plats i fjerde klassens vagnar, men att, alldenstund dessa äro öppna, h. e. utan tak, man ej vågade låta folket sålunda passera genom de framför oss liggande tunnelarne, från hvilkas hvalf stenar stundom nedramlade, och att man, för att sätta dem i skydd mot denna fara, inpraktiserat dem uti de täckta vagnarna. Anledningen var sålunda i visst hänseende berömvärd; men nekas kan ej, att det ju vore jernbansbestyrelsens ovillkorliga skyldighet, antingen att bygga hvalfven nog starka, eller, om detta, emot all erfarenhet, ej kan ske, att tillse det resande ej, såsom här skedde, kränkas i sin rättighet, att oqvaldt få njuta den plats, hvartill hans inträdeskort berättigar. — Men nog om jernbanan! Den är oss det enda obehagliga minne, vi medtaga från Norge. (Forts.)