Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1855, sida 2

(Forts.) Utrikes Nyheter. SÖDRA KRIGSTEATERN. I en fransk tidning förekommer följande bref från Erzerum af d. 26 Juni: Vi hade under en veckas tid ej fått underrättelser från Kars, men i går erhöllo vi bref, som berätta, att Ryssarne ännu stå overksamme utanför staden. Orsaken är sannolikt det oupphörliga regn, som fallit sedan d. 18 och gjort terrängen otillgänglig. Likaledes påstås det, att fienden väntar sina belägringskanoner från Alexandropol, för att börja ett bombardement. Efter skärmytslingen d. 17 bar ingenting passerat, men man tror, att ryska trupperna snart skola börja röra på sig. General Williams (befälhafvaren i Kars) och hans stab utveckla den största verksamhet, för att upprätthålla turkiska truppernas moral. Dessa hafva beslutat att till det yttersta försvara staden. — Fiendtliga kavalleriet är ganska talrikt; omkring 3000 ryttare genomströfva landet i alla rigtningar på en omkrets af 7 till 8 mil. För några dagar sedan visade sig sådane i Chilpaki på vägen till Erzerum och uppbrände derstädes ett litet spannmålsmagasin. Nu hota de Yeni-Kioi, halfvägs häremellan och Kars, en ort, der ansenliga förråder befunno sig, hvilka emellertid af de våra försigtigtvis blifvit flyttade till Kupri Kioi. På sistnämnda ställe samlas de trupper, som stodo i Utsch Klissa, Erzerums baschibozuks och ett regemente gardeskavalleri, som nu är på marsch hit från Diarbekr. Baschibozuks utgöra 2000 man och kommenderas af Mehemet Pascha. Denna korps kunde vara afstor nytta, om den besatte Sohanli-Dagh, ett svårtillgängligt berg 12 mil från Kars, hvilket, väl försvaradt, skyddar vår stad och skulle göra det möjligt för hären i Kars att, i händelse af nederlag, utan stora svårigheter åter samla sig härstädes. — Proviant cch ammunition hafva Kars försvarare erhållit öfver Otti, på hvilken väg Ryssarne ej önnu visat sig. Vi hoppas, att regeringen skyndsamt skall skicka oss förstärkningar, af hvilka vi äro i stort behof. Årets skörd lofvar att blifva riklig, och helsotillståndet inom armåen och bland landets innevånare är godt. Engelske generalen Codrington har blifvit återställd till helsan. Sir George Brown är på väg till England. I Journal de Constantinople förekommer följande korrespondens från Krim: Sedan affären d. 18 Juni bedrifves belägringen af Malakowtornet efter konstens reglor. Den overksamhet, i hvilken vi nu lefva, låter oss ana en annalkande storm. Målte den komma svart, ty vi brinna alla af längtan att en gång få slut på dethär! Ryssarne tro sig säkra bakom sina murar, men hvarje dag blifva de trängre inueslutna, och, kosta hvad det vill, måste vi väl andå en vacker dag komma i omedelbar beröring med hvarandra. Då skall det blifva en strid på lif och död, varen öfvertygade derom, ty förbittringen bar stigit till sin böjd. Soldaterna äro ursinniga ösver att se sina leder glesna i löpgrafvarne, utan att kunna besvara fiendens eld. Arbetena på yttersta högra flygeln fortsättas, utan att fienden oroar dem. Man bar der i jorden funnit belvetesmachiner, som vid tryckning af foten skulle explodera. De aro inrättade på samma sätt, som de, hvilka man funnit i Finska viken. Nyligen har ett vackert sardinskt regemente ankommit, och i Kamiesch landa dagligen talrika förstärkningar till värt kavalleri och artilleri. Engelsmännen hafva af Ryssarne återfordrat den stupade general sir Jobn Campbells värja, ett gammalt familjsvärd, som burits af hans skottska förfader. Ryssarne återskickade det med underrättelse, att de i Sebastopol firat generalens begrafning med öfliga högtioligheter. På general Eyre har ena benet blifvit amputeradt; ban fördrog med lugn denna smärtsamma operation, och för närvarande inger hans helsotillstånd inga farhågor. — Lord Raglans död tillbännagafs fienden genom en parlementär från flottan. Jag kan beratta en temligen egen episod från striden d. 18 Juni. Ni vet, att tre engelska regementen och en afdelning sjösoldater trängde ända in i arsenalqvarteret och bibehöllo sig der länge i trots af siendens eld. Sedan de väl satt sig i besittning af denna del af staden, spridde de sig i husen och funno i ett af dessa en tre månader gammal pojkbyting, öfvergifven af sina föräldrar och vårdare. Den stackars lilla varelsen var mycket täck och tycktes alls icke vara rädd för bullret omkring sig. En soldat af 88 regementet, rörd af barnets öfvergifna belägenhet, tog det i sina armar och bar det genom eld och svärd under det återtåg, som denna handfull folk så hjeltemodigt verkställde tvärt igenom hela den siendiliga bären. Gossen, som jag sett i lägret, bar af soldaterna blifvit förklarad för regementets son och är nu ett föremål för krigarnes smekningar. Men vwåra skälmar till soldeter inskränkte sig ej till denna fångst: uten tvifvel roade af sin besynnerliga position långt inne i den belägrade staden, gingo de, medan kulor och granater regnade på alla sidor, ut matnena AE4664 .i -(