Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1855, sida 1

systematisk, och mindre härrörde af scepticism än af liknöjdhet, kom han sig äfven före i detta afseende. Tolla hade den glädjen att omvända sin älskare och att medelst kärlekens ljufva slagtar skingra alla de töcken, som omslöjade hans hjerta. De tvenne älskande bådo i förening, och bönen blef nu Tollas käraste sysselsättning. Lello ville äfven att de skulle hafva samme bigtsader. Han skall — sade han — knyta bandet mellan oss ännu fastare, och sjelfva våra småsynder skola vi ha gemensamt! Tolla gick in härpå. Aldrig hade den unge Coromila varit mera kär; han njöt sin lycka på förhand, utan att tanka på de strider ban hade att bestå på det densamma skulle blifva varaktig och säker. Då någon gång emellsnåt bilderna af hans far och hans onklar, hela detta fruktansvärda familjeråd, framställde sig inför hans fantasi, tillslöt han ögonen för att slippa se dem. Då Toto i de första dagarne af December återvände till Rom jemte Menico, som nu var fullkomligt återstalld, blef han förvånad öfver den sullstandiga harmoni, som nu rådde mellan de båda älskande. (Forts.)