tade mot Red. af H. T. öfver ett i vår tidning intaget bref, deri olyckshändelsen med fartyget beskrefs. Det ifrågavarande brefvet, skrifvet af en person, som iemnade all möjlig garanti för uppgifternas tillförlitlighet, kunde ej annat än vara oss välkommet, då någon berättelse om förloppet omedelbart genom ögonvittne ännu icke kommit oss tillhanda. Det stötte oss genast för hufvudet, att den lekande ton, hvari händelsen var framställd, icke rätt passade för sakens allvarsamma beskaffenhet. Men då det upplystes, att faran blifvit förut värre utmålad än den förtjent, och då assigten var, att förmildra det oroande intryck händelsen gjort på många lätt uppskrämda sinnen, så fattade red:n den föreställningen, att det kunde vara nyttigt att få saken framställd från denna sida. Detta har emellertid en och an: nan så förståit, som hade afsigten varit, att det gyckla med olyckan. För dem, som följt tendensen af vårt skriftställeri, torde någon förklaring i detta hänseende ej vara behöflig; men för dem, som gerna uppleta hvarje korn, hvari de tro sig kunna finna ämne att göra Tidningen och dess red:n förhatlige, har upplysningen synts påkallad. Enligt med resande till Stockholm anländ underrättelse, lärer en engelsk ångbåt Måndagen i sistl. vecka ankommit till Åland, medförande kungörelse ang. Åländska öarnes förklarande i blokadtillstånd. Med afs. å de fyra Estlänningar, hvilkas bedröfliga historia blifvit förut omtalad, omnämner Aftonbladet, att Estoch Lisslanningar, som på länge förut endast undantagsvis besökt svenska kusterna, efter krigets utbrott förlidet år kommit till oss hoptals, i öppna och däckade slupar, hufvudsakligast för att förse sig med salt. Deras naturliga marknad är, till följd af tulllagar och öfriga förhållanden, eljest icke Sverge. Det har varit rörande förisvenskarne att få se och höra dessa gamla stamförvandter, af hvilka ett betydligt antal tala endast vårt språk, och hvilka mer än vi varit undandragna en främmande bildnings inverkan. Ensamt Stockholms hamn har srån sjösartens öppnande detta år till den 12 dennes varit besökt af icke mindre än 130 öppna och däckade ryska båtar ifrån Estland och Lissland. Rörande den förut omtalade skogselden på Gålön i Österhaninge, har Aftonbladet fått sig följande meddeladt: Elden, som uppkom Lördagen den 7 vid middagstiden, härjade förnämligast uti en på ett berg utmed hafsstranden belägen marskog, der jemväl voro upplagda 203 famnar barrved, som jemte ett mindre antal sågstockar och bjelkar blefvo lågornas rof. Redan Söndagsmiddagen, då ett betydligt antal från trakten uppbädad allmoge insann sig på brandstället, var elden släckt. Förlusten uppskattas till cirka 700 rdr bko. Gålön lyder ej under Ärsta, utan eges af possessionaten herr Hellgren. Med Snällposten från Stockholm har underrättelse ingått om följande utnämningar: Vid Göteborgs postkontor: till postmästare vid afdelningen för ankommande poster, öfversten, m. m. Ö. R. Löwenborg, samt till postmästare vid afdelningen för afgående poster, kontrollören vid ofvannämnde postkontor, postinspektoren 6. Gjers; till bergmästare i andra bergmåstare-distriktet, förste markscheidern S. G. von Zweigbergk, samt till bergmästare i första bergmästare distriktet, kanslisten i Kongl. Maj:ts och Rikets Bergskollegium, tjenstförrättande bergmästaren H. A. Wedholm. Toloporafdonacrhöor