Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1855, sida 1

om röken just vore på vag att utbryta ur fårorna på hans panna. — Bravo, doktor! afbröt grefven honom. Då man hör er, skulle man tro, att kardinalvikarien har en sekreterare, som kommit direkte från afgrunden. — Jag vet icke om han kommit derifrån, men jag ansvarar er för alt han nog kommer dit. Herr Rouquette är en man, stark till själ och kropp, och som till sin egen och andras olycka är född i ett stall eller i ett vindsrum, men med alla de instinkter, som finnas hos en furste. Verlden har aldrig haft brist på detta slags menniskor, som ödet satt nakne ut i lifvet, utan förmögenhet, utan familj och utan någon annan slags -hemgist, än deras klokhet och deras vilja. Ester omständigheterna blilva de antingen namnkunnige män eller skojare. De göra antingen mycket godt eller mycket ondt, men de dö ej utan att hafva uträttat något. Vare sig att de bestjäla enskilda, såsom Cartouche, eller hela nationer såsom Law, eller omstörta throner såsom Marat, eller grundlägga nya dynastier, de äro alla noga förenade med hvarandra och tillhöra den stora familjen af äfventyrare. Under krigen i medeltiden skulle Rouquette ha fört befälet öfver en eller annan röfvarehord, under Ludvig den fjortonde ett korsarskepp; i det följan