— Ingen har skjutit på mig. Jag föll och stötte mig mot en ilintsten. — Hur kan du falla på båda tinningarne på en gång? — Det är ej svårare än att sosva på båda öronen på en gång. — Men doktorn har ju tagit ut en kula ur hufvudet på dig. — Har han tagit ut en kula ur hufvudet? Ja visst. Han svarade skrattande: — Ja, då måtte jag sjelf på narri ha knusfat in henne. — Vi lå ej något ur honom, sade gref ven. — Hans hjerna är lika frisk som er och min, genmalte läkaren. Nu ansvarar jag för bans lit. Amarella uppgaf ett glädjerop. — Hvad är det fart med dig? frågade Menico naivt. Fröken Tolla, jag kan ej säga er hur glad jag är öfver att ej behöfva dö in nan ni blifvit gilt. Herr grefve, jag har något att be er om. Om jag åter repar mig, vill ni då tillåta, att jag reser in till Rom och blir der hos er? — Det är redan afgjordt i går, sade Tolla. — Ja, bestämdt, tillade hennes far. Jag